Tynnelsö kaffekaka – ett bakverk med en historia

Stallarholmens hembygdsförening hyser en fin samling föremål i stugan vid Toresund kyrka strax utanför Stallarholmen. Därtill kan man med gott samvete hävda att föreningen är synnerligen aktiv och man kunde med Coronaåtgärder genomför årsmötet för någon dryg vecka sen. Det mest iögonfallande i stugan är alla de historiska arbets- och bruksföremål som, på ett eller annat sätt, har koppling till bygden. Föreningen har till och med inrett ett litet rum som ska ge en bild av skolsalen från 1900-talets förra hälft, en verksamhet som tidigare fanns i byggnaden.
En annan spännande historia kan Tynnelsö kaffekakan, eller Tynnelsö kakan, som den också kallas berätta. Margareta Borg, ordförande för hembygdsföreningen, mötte mig en fin septemberdag vid hembygdsgården för att presentera detta magnifika bakverk.
– Vi upptäckte den av en tillfällighet i boken, sörmländska matminnen, utgiven av Sörmlands museum, berättar Margareta som stolt bär fram kakan.
Dess historia går troligen tillbaka till 1920-talet. Då levde en säregen man på den gamla biskopsgården på Tynnelsö. Denne epikuré, hade ett egendomligt krav som satte historiskt avtryck i bygden. Kokerskan Alfrida Lovisa Johansson, fick som uppdrag att dagligen ställa fram en bit Tynnelsökaka med eftermiddagskaffe åt sin husbonde. Hur länge detta unika önskemål levde kvar på Tynnelsö vet inte Margareta, men hon är glad att receptet finns kvar. Vad vi vet är att Alfrida drev från slutet av 1940-talet till sin bortgång 1954 restaurang Östergök i Stockholm.
Margareta fortsätter:
– Alfrida Lovisa Johansson bakade kakan varje dag för att hålla sin husbonde nöjd. Idag är Tynnelsökakan en tradition väl värd att bevara. På så sätt minner vi oss om den unga kokerskan Alfrida och hennes insatser i köket på den gamla biskopsgården.

Text och bild: Bengt Lundblad

Stort nyintresse för lieslåtter och ängar

Det märktes ett stort intresse för kunskapen om lien och ängar på årets lieslåtterkurs anordnad av Länsstyrelsen. I år hölls kursen på Veckla gård mellan Vadsbro och Sköldinge, lördagen den 25 juli. Flera av deltagarna var unga vilket är glädjande i och med att kunskapen då förs vidare. Vad är det för lie som hängde längst inne i boden? Går den att slipa upp och använda? Hur anlägger man och sköter en äng? Men redan slåtterkunniga ville också lära sig mer om att skärpa lien, bättra på slåttertekniken eller få mer kunskap om ängar. Det var runt 20 deltagare och det kändes som en grupp med lie- och ängsintresserade som samlats och inspirerade varandra och utbytte kunskap. Framförallt märktes ett växande intresse för hur man anlägger och sköter en äng. Många vill anlägga en liten ängsyta på sin tomt eller i närmiljön. Kanske är det föregående års skräckrapporter om att de pollinerande insekter minskat. Minskningen av insekter tros dels bero på miljögifter men också på bristen på föda, alltså på blommande blommor. Har man missat årets lieslåtterkurs kan man också få kunskap om liar och ängar genom att delta i någon av länets slåttergillen, Veckla i Flen 1/8, Grindvik i Gnesta 8/8 och Lisstorpsängen i Katrineholm 15/8.
Monika Gustafsson

Semestra i Sörmland del 2

I del två i serien, semestra på hemmaplan, ska vi ta oss från Strängnäs till Jäder kyrka och göra en resa över Fogdölandet. Här finns de tre socknarna Helgarö, Fogdö och Vansö och tillsammans med det gamla klosterkomplexet Vårfruberga, utgör de kyrkans historiska arv på ön.
Resan börjar i Strängnäs och vi styr kosan mot Vansö, en av tre socknar som ingår i Vårfruberga distrikt i Strängnäs kommun. Arkeologiska fynd som skålgropar, gravrösen och gravfält från järnåldern, berättar om en bygd som tidigt var befolkad. För den som har golfbagen med sig kan man ta en runda på Fogdö GK´s 9 – eller 18 håls bana.
Nu ställer vi in vår gps på Vårfruberga klosterruin. År 1289 började nunnor i Cistercienserorden sin verksamhet vid Kungsberg på öns norra strand. Då hade man tidigare varit verksam i närheten av Fogdö kyrka som disponerades både som sockenkyrka, men också klosterkyrka. En försvarsborg längre ner mot strandlinjen vid Kungsberg hade stoppat deras etablering tidigare men när den revs så kom nunnorna dit. Idag ser man bara grundmurarna av klostret men man kan ändå ana sig till vad de olika rummen har använts till och är man något lyhörd, kan man höra nunnornas sång i den svala sjöbrisen.
Fyllda av andlig kraft, far vi vidare och strax innan Bärby svänger vi vänster och åker söderut på en liten grusväg och kommer så småningom fram till Backens Butik. Här håller Helen Lovén till med sin lilla butik. Men hon har planer på att expandera och siktar på att utöka öppettiderna, vardagkvällar och helger. Här kan man hitta bland annat renoverade möbler, återbruk av jeans och andra tyger, kuddar, filtar, tavlor och annat som piffar till i vardagen. Helene har mer på gång till hösten då hon erbjuder kurser i möbelmålning och något som kallas för akrylpouring. Den som undrar vad akrylpouring är, får gärna kontakta Helene.
Vår resa slutar på fastlandet. I anslutning till Jäders kyrka liggerkyrkstallarna och där har utställningen om Axel Oxenstierna precis öppnat för säsongen och har öppet till den 2 augusti. Invigningen inföll egentligen förra året, men på de tre sommarmånaderna som utställningen hade öppet blev den så populär och välbesökt (3 000 pers) att föreningen Kunskapsturism Kafjärden har öppet även i år. Iha Frykman, som får anses vara huvudansvarigför utställningen, gav undertecknad en personligguidning i de olika utrymmena som innehöll spännande historia, inte bara om Oxenstierna själv och hans gärningar utan även om hans samtid.

Bengt Lundblad