Mjölnarsonen Roland Elfving tog täten genom dåtida pappersbruk, kärnvapenfri zon och framtidens trädgårdar. Granhed i fokus när släktforskarföreningen ordnade guidning.
Lästips:
Lördag den 17 augusti arrangerade KFV Släktforskarförening en vandring till ett flertal platser i Granhed. Ciceron var Roland Elfving, uppvuxen i Granhed, vars far kom till Granhed 1946 som mjölnare i kvarnen i Östra Granhed.
Kvarnen var också första anhalten efter ankomsten till Bygdegården – Granheds gamla skola. Inte långt från kvarnen hade Gustafsfors pappersbruk legat och vi kunde senare under dagen se papper som var producerat på bruket.
Därefter gick färden till Västergården i Västra Granhed för ett möte med trädgårdsmästaren Mireille Lewis som tillsammans med sin make hade ett flertal projekt på gång med sikte på framtiden.
Mireille berättade bland annat om framtidens köksträdgård med perenna grönsaker, en nötlund med bland annat pekannötter, hassel, ätbar kastanj och valnötter samt flera sorters bär och därunder tryffel. Man hade påbörjat byggnation av en damm för att återskapa och främja biologisk mångfald.
Efter besöket på Västergården återvände vi till Östra Granhed och handelsboden i trevägskorset. Här levde handlanden Anders Lundell som 1951 tog över verksamheten efter sin svärfar som drivit den sedan 1933. Hustrun Anna-Lisa tog över Östra Granheds poststation i samma byggnad.
Från mitten av 1950-talet till 1974 tar paret även hand om Oppunda Härads Sparbank. Här kunde man även ringa om man saknade telefon hemma. 1976 lades handeln ned, men med lite fantasi kunde vi församlande se hästarna som väntade utanför och den kärnvapenfria zon som Claes Lissenko en gång skapat på gården nedanför.
Resan slutade där vi började, i Granheds gamla skola som invigdes 1871. Numera bygdegård med fotoutställning och ett litet museum.
Ett 15-tal personer, många med koppling till bygden, bjöds på avslutande kaffe och bullar innan några tittade in i muséet där det bland annat fanns skor som behövande barn fått låna. Mycket nöjda med väder och vandring återstod bara att tacka Roland Elfving för hans personliga och varma, ibland humoristiska, berättelser om byggnader och människor i Granhed, Floda, Katrineholm.