Lästips:
KFV Släktforskarförening och Katrineholm-Stora Malms hembygdsförening bjöd torsdagen den 19 januari in till föreläsningen ”Järnbruk i västra Sörmland”.
Kulturhuset Ängeln fylldes snabbt med åhörare och extra stolar fick bäras in för att alla skulle få tillgång till Fredrik Hernbloms engagerande berättelse om bergsbruk, hamrar, masugnar och gruvor. Under Gustav II Adolfs styre var Sverige den ledande järnproducenten i Europa. Bruken som gick som ett band genom landskapet var bl. a Julita (som var tidigast) Billsbro, Krämbol, Högsjö, Spånga, Forssjö och Forssa.
Genom bildvisning kunde vi följa brukens placering i tid och rum samt dess ägare och hur ägarna kom och gick. 1627 levererades de första 14 kanonerna till Polen som då var under svenskt styre.
1640 bestämde dåvarande regering att Finspång och Julita var de enda som fick tillverka kanoner, varvid andra bruk blev så kallade manufaktur-bruk där man tillverkade allt mellan vapen och hästskor. Föreläsningen innehöll även mycken information om processen med järnets framställning och de olika yrkeskategorier som på olika sätt var inblandade.
Här lärde vi oss att 1 skeppspund äldre vikt var 170 kg och hur det fördelades på lispund, centner och skålpund samt att 1 skeppspund vägde mindre när det gick på export. 1746 började Högsjö Bruk att bryta malm i Stavs gruva i Floda. I det näraliggande Sköldinge hade vi Kantorp med bl.a. Skalunda, Oscars och Wilhelmina gruvan – båda områdena välkända för sina lavar.
Vi fick också se en film om gruvarbetarnas vardag i gruvan – ett smutsigt, tungt och tämligen farligt arbete.