Den sista maj gick Gammaldags Malmköpings marknad av stapeln för 49:e gången. På Sörmlandstorget framför stadshuset i Malmköping ägnades dagen år sörmländska bygdedräkter – och annat vi gillar.
Lästips:
Det var Södermanlands hembygdsförbund, Södermanlands länshemslöjdsförening och Sörmlands museum som strålat samman.
Redan på förmiddagen lyftes huvudbonaderna och vi som var med på workshoppen fick se Kerstin Dagmarsdotter montera valkar och lysband på systerdottern Evelina Axelsson, iklädd Österåkers högtidsdräkt. Senare under dagen kunde vi se banden bokstavligen lysa i solen.
Hemslöjdskonsulenten Fia Lindblom lättade sedan på huvudduken och avslöjade hur hon gjort valkar genom att linda sitt eget, långa hår med bomullsband och lindat dem runt huvudet för att skapa ett större intryck.
Alla dessa huvudbonader, som ser väldigt olika ut har ända samma mål. Förutom att dölja håret, ska de se stora och pampiga ut.
Huvudets visuellt ökade volym ger i sig ett pampigare intryck, som fröstärks av möjligheten till utsmyckning.
– Det här var inte kläderna man dansade i, påpekar Fia Lindblom. Man skulle i första hand se fin ut.
Hon sätter sedan upp merparten av håret i en knut och resten hänger ned i en ögla. Mitt hår har blivit så långt att det inte ryms i bindmössan längre, förklarar hon. När hon, utan spegel, med hjälp av både hårnålar och knappnålar lägger grunden för bindmössan med strykband och stycke pratar vi en del om att många har problem att få bindmössan på plats för att man inte förstår hur man bör skapa en bra grund att sätta mössan på. Hon sätter så mössan på plats och vänder sig om. Den stora ögglan av hår som hänger ned på ryggen kallas lycka.
Kerstin Dagmarsdotter kom uppklädd i en dräkt från Blekinge. Hon har inte lika mycket hår förklarar hon när hon lyfter huvudduken och visar en liten underbyggnad, som i sin tur vilar på en flätad krans av linblånor. Alltså grovt lin.
– Underdelen behöver något att vila på och jag har inget eget hår som räcker till det, säger hon och visar hur underdelen, spethättan, placeras och är konstruerad för att ge huvudduken eftersträvad form.
Precis som med Vingåkersdräkten, det ser vi när huvudduken till slut sätts på toppen, snuten i nacken ska spreta som en propeller.
Fia Lindblom och Kerstin Dagmarsdotter hjälps åt att få de vackra lysbanden på plats över valkarna som är uppsatta på Evelina Axelssons huvud. Ska man va fin, får man lida pin, tänker vi som tittar på. Foto: Jennie Fornedal
Fia Lindblom har satt upp håret för att passa bindmössan. Den långa ögla av håret som faller ned på ryggen kallas för ”Lycka”. Foto: Jennie Fornedal
Dräktparaden gick av stapeln klockan två och samlade en tapper skara från Blekinge till Jämtland. Foto: Kerstin Uppman
Både Fia och Kerstin har denna dag halskläden som stoppas ned i livstycket (västen). Bygdedräkterna har vanligen halskläden som ligger ovanpå livstycket för att visa upp fina broderier och ett fint smycke som håller ihop det. Andra dräkter har kragar. Flera stycken. Spetskantade. Breda. Det är ett äldre dräktskick berättar Fia Lindblom vidare. Evelina Axelsson i Österåkersdräkt har två fina kragar i skjortan.
På eftermiddagen följer vi upp dräkttemat och ställer till med dräktparad. Vi har redan förstått att förra årets massiva uppslutning inte kommer att upprepas. Men tills slut kan vi visa ett tiotal dräkter, inklusive en dräktsallad och en ung man med folklig klädsel.
Ett par kvinnor med dräkt från Jämtland har slutit upp och smycken av hår visas för oss. Båda smyckena är gjorda av mitt hår berättar kvinnan och plötsligt inser vi varför örhängens matchar så bra.