För några veckor sedan snurrade ett filmklipp på sociala media som jag bara inte kunde sluta titta på. Tydligen var det fler än jag som fascinerades, klippet har över en miljon visningar på Youtube och både CSN och BBC har gjort intervjuer med den stackars advokaten som står i centrum. Klippet som kommer från USA är en inspelning av en verklig domstolsförhandling på videolänk. En av advokaterna råkar få ett filter över sin bild så att han i stället för att se ut som den sobre, medelålders jurist han är blir en bedårande kattunge med pipig röst. De övriga inblandade kämpar med att hålla god ton och fortsätta förhandlingarna medan den stackars katten upprepar: ”Kan du höra mig herr domare? Jag är ingen katt! Det är bara ett filter!”
Inget fångar vår tid bättre. Om vi i framtiden vill beskriva corronavintern 2020-21 så är det just detta klipp vi ska visa för våra barnbarn. Detta är året då allt blev digitalt. Vi har glögg-minglat på zoom, delat ut julklappar på Skype, önskat gott nytt år på FaceTime, hållit årsmöten på Zoom och nu deklarerar vi med e-legitimation och revisorn på länk i Teams. På jobbet delar vi dokument i det gemensamma molnet som om vi aldrig gjort annat och vi frågar inte ens längre var vi ska ses utan i stället ”skickar du eller jag en länk?
”Snart ett år av digitala möten och för att pigga upp stämningen har vi lärt oss att mixtra lite med bakgrundsinställningarna i videoverktyget så att det ser ut som om vi sitter på en solig strand eller kanske så att vi inte ser ut som oss själva utan snarare som just en liten kattunge. Den som har koll på tekniken kan bli sitt allra bästa jag genom att lägga på filter för rosiga kinder och klar blick eller varför inte välja en virtuell bakgrund som gör att det ser ut som om du sitter i en smakfullt inredd lyxvilla, i stället för i ditt eget lilla stökiga kök?Men det som verkligen fångar mitt intresse i det lilla Youtubeklippet är en nyväckt oro över att om en människa kan se ut som en katt, skulle inte då en katt med rätt digitalt filter kunna se ut som och låta som en människa?
Min tonåriga systerdotter som hjälper mig i ladugården har redan testat mobilens filter på lammen och det funkar – lammen får verkligen extra långa ögonfransar och små moln av hjärtan runt öronen med rätt inställningar. Och alla som haft husdjur vet väl att de brukar säga ungefär samma saker som den amerikanske juristen när han bedyrar att han inte är en katt? I alla fall mina husdjur upprepar envist ”Jag är ingen katt, jag vill inte äta det här äckliga torrfodret – ge mig genast samma goda mat som du äter!” Eller hunden som säger ”Jag är ingen hund, jag vill vara precis som du, jag vill också sitta i soffan och titta på roliga gubbar i din dator.”
Så vem vet, kollegan som loggar in i jobbmötet med hundfilter kanske i själva verket är kollegans hund, med ett filter som ger den en mänsklig röst. Hunden som vill vara precis som husse deltar nämligen glatt i ändlösa budgetmöten och digitala visionsarbeten, äter goda bullar vid datorn och nosar lite på kameran då och då.Så ställ kontrollfrågor då och då under det digitala mötet och lita inte på att någon befinner sig där du tror, gör det de ska eller är den de utger sig för att vara. I den digitala världen går allt att förbättra med rätt teknik och jag undrar i mitt stilla sinne hur vi ska stå ut med varandras skavanker när vi börjar träffas på riktigt igen, utan filter.
