Nu väntar sommarlovet för Sveriges alla skolbarn. En härlig frihetskänsla. Men inte för alla. För några elever infinner sig i stället en stor oro och rädsla över att kanske bli bortförd och bortgift och inte komma tillbaka igen efter sommarlovet. Många kommuner har bristande rutiner för att förhindra att detta sker. Så får det inte vara.
Varje år efter vårterminens slut förs barn och unga, främst flickor, ut ur landet av sina föräldrar eller släktingar för att giftas bort, inte sällan med en betydligt äldre man. Det kan även handla om könsstympning eller så kallade uppfostringsresor för att förhindra att flickorna anpassar sig för mycket till svensk kultur och traditioner och inte håller fast vid hedersnormer.
Att föras bort till ett annat land är en allvarlig inskränkning av en flickas frihet och rättigheter. Hon fråntas möjligheten till ett självständigt och fritt liv. Barnäktenskap är dessutom ett brott mot svensk lagstiftning, en kränkning av de mänskliga rättigheterna och strider mot FN:s barnkonvention.
Sverige saknar ett nationellt system för att registrera och följa upp bortföranden av barn. Flera myndigheter har 2024–2026 regeringens uppdrag att förebygga bortförandet av barn, bland annat genom ett utvidgat utreseförbud. Det planeras en utredning om att stärka skolans roll i att motverka hedersrelaterat förtryck. Men det går för sakta.
Sedan lagen om utökat utreseförbud infördes i juni 2024 har 170 barn skyddats från hedersrelaterade bortföranden genom att få sina pass spärrade. Sveriges radios granskning visar stora regionala skillnader i hur lagen används – vissa domstolar har nästan inga ärenden, medan andra hanterar många. Forskare varnar för att lagen fortfarande används för lite och att mörkertalet kan vara stort, eftersom många utsatta barn aldrig själva förmår slå larm.
Alla kommuner måste i större utsträckning prioritera att öka kunskapen och samarbetet hos socialtjänsten och i skolorna inom området.
Sommarlovet är snart här.