Ledare: Nya inlandsbanan – bara för stridsvagnar?

Som slogs fast i förra ledaren är det mycket positivt att Inlandsbanan äntligen kommer i fokus som viktig kugge för den stora Inlandsregionens fortsatta utveckling. Utan en modern och grundläggande infrastruktur kan inte någon region få de grundförutsättningar som krävs för en kvalitativ, allsidig och ekonomiskt inriktad tillväxt. Detta har vi många bevis för. Nu gäller det att bygga en hållbar och framtidsinriktad politik för ett stort antal tidigare oprioriterade kommuner.

Även om det är Försvarsmaktens och Natos behov som skapat det nya läget, där man betonat att det avser att bygga ett transportsystem för att klara tung militär utrustning, gäller det att använda de nya möjligheterna till utveckling av den civila samhällssfären. Eftersom inlandet har stora råvarutillgångar som högkvalitativ skogsråvara borde bättre kommunikationer underlätta en självklar och långtgående vidareförädling på plats i stället för att överlåta detta till företag i södra Sverige.

Vatten- och vindkraftens stora omfattning borde bland annat motivera en förläggning av avancerad forskning kring elens användning och tekniska utveckling. Mineraltillgångarna kan med miljömässig försiktighet skapa tusentals nya jobb och likaså intressant vidareförädling och nya digitala applikationer.

Besöksnäringarna i våra omfattande fjällmiljöer kan stimuleras och ge turister från hela Norden och Europa eftersökta upplevelser.

Att utnyttja Inlandsbanan (gärna utbyggd på nytt från Kristinehamn) och E45 till en allsidig utveckling av Inlandsregionen kan ge nya möjligheter om samarbetet över den långa gränsen till Norge utökas inom de offentliga och privata sektorerna. Det skulle stärka viktiga funktioner som sjukvård och högre utbildning, bankväsen samt livsmedelsproduktion med förädling. Kanske borde man undersöka om inte de båda länderna skulle kunna äga och driva inte bara kommunikationerna ihop utan även forskning och sjukvård.

Det måste kännas som en preliminär seger för inlands-kommunerna och dess befolkning att man efter cirka fyra decenniers kamp fått en ny möjlighet att vända utvecklingen. Det staten, länsstyrelserna och regionerna inte klarat av under årens lopp ser Nato ut att fixa.

Släpp inte denna chans!