Under 2000-talets tv-debatter med partiledarna om svensk politik har som regel samtliga på något sätt uttalat att de står bakom devisen ”Hela Sverige ska leva”. Så långt helt OK att man säger sig stå bakom landsbygdens och de mindre gynnade regionernas krav på ett väl fungerande samhälle. Det handlar inte minst om bra tillväxtvillkor, nödvändig och bra samhällsservice och en modern infrastruktur.
Under valrörelsernas mest intensiva skeden verkar samtliga partier engagerade i att bidra till att kommuner och regioner utanför storstäderna behöver ett påtagligt lyft efter år av uteblivna satsningar, successivt försämrad service och haltande kommunala finanser. En sådan uppbackning borde räcka långt! Vad händer när debatterna är över och nya kvastar intagit de åtrådda regeringstaburetterna?
Om man summerar de konkreta insatserna på landsbygdens många olika regioner under 2000-talet kan vi slå fast att partierna ännu inte orkat skapa de nya och positiva förutsättningar som utlovats i valrörelserna. De nödvändiga lyften har uteblivit.
Det vi noterat är ytterst marginella skattesänkningar för hushåll, en liten summa i projektmedel till de minsta och fattigaste kommunerna, små förbättringar av skatteutjämningssystemet, statliga servicekontor (som redan håller på att försvinna samtidigt som viktig service som Arbetsförmedling och polis monteras ned), halvfärdiga IT-investeringar och ytterst sparsamma resurser till vägar och järnvägar.
Vi ser de samlade effekterna i form av fortsatt krympning av befolkningen, allt sämre offentlig ekonomi i kommuner och regioner, urusel kvalitet på många grundskolor (undantag finns alltid), en sjukvård som kämpar för att upprätthålla patientsäkerheten och ofta undermåliga vägar och järnvägar.
Att det är möjligt att behandla landsbygden så här styvmoderligt, som inte bara minskar medborgarnas tilltro till demokratin och partipolitiken utan också till statens ansvar och roll, är bedrövligt. Vi medborgare följer inte upp verklighet mot utställda löften och medierna har sällan landsbygdens perspektiv på nutid och framtid. Riksrevisionen har annat att göra och partierna har i praktiken storstadens röster i fokus.
Blir höstens vallöften desamma eller…?