Bygdedräkten har blivit cool igen, men den är inget man klickar hem. Sörmlandsbygden får följa med när Jennie Fornedal, hembygdskonsulent på Södermanlands hembygdsförbund, syr en Sköldingedräkt. Men vägen till ett livstycke visar sig lång och krokig.
Lästips:
Ju mer jag rör mig i dräktsammanhang desto närmare har jag till ordet ”livstycke”. För två år sedan vad allt ”väst” för mig. Men det är skillnad.
De äldre dräkterna har en tajt passform med ett stadigt tyg som håller saker och ting på plats. Har du ett bra livstycke använder du inte bh. Man kan stadga upp livet med samma typ av ben eller fjädrar som finns i en korsett, men det är ju lite fusk ändå. För säkerhets skull har jag införskaffat ett lager syntetiska valben, utifall att.
Redan 2024 när mamma Berith Jern och jag var med i en workshop ledd av väverskan Sara Kånåhols insåg vi problemet med Sköldingedräktens ursprungliga tyg. Det var inte stampat efter vävning. Att stampa är som att tova, fast inte nödvändigtvis så mycket. Det gör tyget fastare och snyggare. Vi valde att sätta upp en väv till både kjol- och livtyg motsvarande kvalitén i Flodadräktens liv. Resultatet är ett tyg som efter första tvätt kommer att bli ett fantastiskt för både livstycke och kjol. Bh:n kan hänga kvar i garderoben.
I september 2025 gick mamma och jag en kurs på Sörmlands museum för att tillverka vårt första livstycke. I två dagar slet vi med att skapa mönster som passade på just våra egna kroppar. Det måste smita åt på rätt ställe om det ska sköta sitt jobb. Vi övade stygn för att kunna, om vi så vill, sy livstycket helt för hand. Men vi kom aldrig fram till själva momentet att sy.
Ett urval av Kerstin Norlinder Arlids livstycken. Foto: Jennie Fornedal
Berith Jern visar kjoltyget till nya Sköldingedräkten. Upp emot sex timmar per meter har det tagit att tillverka för den erfarna väverskan. Foto: Anna Mi Skoog
Fia Lindblom visar livstycken i Sörmlands museums magasin. Foto: Jennie Fornedal
Det tar tydligen mer än två dagar att ta sig dit trots kursledare som dräktsömmerskan Kerstin Norlinder Arlid och hemslöjdskonsulent Fia Lindblom.
De mönsterdelar som mamma Berith och jag valde att arbeta med är förvånansvärt nog inte för Sköldingedräkten, utan för Skedevi. Det finns flera anledningar till det. I den process vi varit en del av nu i ett par år har vi lärt oss mycket och förutom att vi ändrat kvalitet på tyget har vi också insett att vi uppskattar ett livstycke som sitter bra. Vi gör en Sköldingedräkt som i stort kommer att se ut som den som togs fram på 1980-talet – men i förändring med tiden och att vi hela tiden lär oss mer om dräkttraditioner i olika åldrar.
Skedevilivet är intressant eftersom det är snörat på ett annat sätt än Sköldinges och Flodas, de två dräkter vi känner bäst. I våras när jag lånade mammas Flodadräkt använde jag svart mattvarp mellan några av snörhålen för att få snörningen att i alla fall se lite jämnare ut.
Biby-Kajsas livstycke i Eskilstuna stadsmuseums 1700-talsutställning. Foto: Jennie Fornedal
Åkeröddräjtens liv bakifrån är väldigt dramatsikt och snyggt. Foto: Karin Edlund/Sörmländska bygdedräkter
Det är många speciella detaljer på ett livstycke. Foto: Jennie Fornedal
Här hänger tyget nytvättat i väntan att bli två livstycken till Sköldingedräkten. Foto: Jennie Fornedal
I mitten av september i 2025 vad det dags att ta ned tyget ur vävstolen. Foto: Jennie Fornedal
Intresset i magasinet var stort bland de som vill sy ett livstycke. Foto: Jennie Fornedal
Strängnäsdräkten i alla sina tre färger med ett dekorativt livstycke. Foto: Karin Edlund/Sörmländska bygdedräkter
Sköldingedräktens ännu mjukare tyg gör en snygg snörning snart sagt omöjlig – utan syntetiska valben alltså.
Vi hade dräkttyget för Sköldingelivet med oss till kursen. Nytvättat och redo, och vi visade och pratade om det, men planen var att öva på ett annat tyg först. För min del känns det rätt ångestfyllt att bara tänka på att sätta saxen i ett hemmavävt tyg som bara i vävstolen tagit fyra timmar per meter att tillverka. Det randiga kjoltyget tog upp emot sex timmar per meter för den erfarna väverskan Berith Jern.
Trots att vi alltså gått kursen ”Sy ditt första livstycke” har vi alltså ännu inte gjort det, men vi har lärt oss lite till och gjort ytterligare några val på vägen till våra alldeles egna Sköldingedräkter – utan valben i livstycket.
· Läs del 1: ”Tanten ler åt fjortisen: Dräkten är ju skitsnygg!”
· I Anna Mi Skoogs reportage från populära Valla vävateljé får du kika in bakom kulisserna när ett tyg blir till: ”Alla till Valla – Berith har kö till vävstugan”.
· Fevens låt ”Bränn bh’n” släpptes år 2000, den finns bland annat hos Spotify att lyssna på.