Vi behöver göra upp med blåögdheten, ovissheten och lamslagenheten när det gäller kulturarvsbrottsligheten. Agerande krävs, inte minst med anledning av plundringen av Anundshög, ett viktigt kulturarv från vikingatiden. Angriparna hade gått systematiskt tillväga och grävt upp cirka 70 hål, varur kulturarvsföremål hämtades upp. Runt om i hela landet finns ovärderliga kulturarv och kulturarvsbrottsligheten är utbredd men resulterar sällan i konsekvenser.
Det finns något djupt vackert med en öppen och tillgänglig plats med ett fornminne och möjlighet för alla att respektfullt ta del av det. Men den undermåliga beredskapen för skydd av kulturarvet, de låga påföljderna och uteblivna konsekvenserna av kulturarvsbrott gör att dessa viktiga platser plundras, vandaliseras och utarmas. Ökas inte kunskaperna och skyddet, minskar det svenska kulturarvet drastiskt: stulna och plundrade kulturarvsföremål säljs ofta utomlands, där marknaden är större än i Sverige.
Kraftfulla åtgärder mot sådan brottslighet och ett aktivt förebyggande skyddsarbete behövs. Sverigedemokraterna har en rad förslag för att komma till rätta med detta. Kraven bör bland annat höjas för registrering av kulturarvsföremål, preskriptionstiden bör förlängas för kulturarvsbrott och kompetensen samt samverkan mellan myndigheter behöver öka. Lokalt behöver man upprätta handlingsplaner för skydd och beredskap, stärka säkerhetsanordningar för kulturarv (till exempel larm och kameraövervakning i vissa fall), samt inventera och dokumentera platser och föremål.
Även ett förhöjt engagemang och ökade kunskaper måste till. Det är mer ovanligt än vanligt att skolungdomar får göra besök på historiska platser. Kontinuerliga skolbesök skulle öka ungdomars intresse för och engagemang i kulturarvet.
Vi måste agera för att motverka kulturarvsbrottslighet. Det svenska kulturarvet ska stanna i Sverige. Det är ovärderligt, ska värnas och prioriteras. Det behövs krafttag för skydd av kulturarvet.