En sopptradition har gått i graven, eller?
Lästips:
Deras mamma började servera soppa i församlingshemmet i Mellösa by redan på 1970-talet. När mamman gick bort för 15 år sedan tog syskonen Andersson – Birgitta i Storgår’n och Kerstin i Nergår’n – över serveringen i kyrkans församlingshem.
Men, onsdagen den 16 april 2025 så bjöds det på sopplunch för sista gången, och därmed är en lång tradition bruten. Det känns skönt, säger Birgitta och Kerstin samstämigt, åldern har tagit ut sin rätt.
50 kronor för två olika soppor känns prismässigt väldigt gammaldags för en så god och mättande lunch. Till soppan får man hembakt bröd, kaffe och sockerkaka, äppelkaka och ibland en tårtbit, allt närproducerat. Då känns femtiolappen än mer som tillhörande en svunnen tid.
När jag och hustru Anne-Marie flyttade till Lillgården i Harpsund för snart fyra år sedan blev vi mycket väl bemötta i Mellösa socken. Det gjorde att vi började engagera oss i hembygdsföreningens arbete. Redan första hösten åt vi soppa i församlingshemmet och det är inte många onsdagar vi har uteblivit. Sopplunchen blev ett mycket bra sätt att tidigt bekanta oss med folk i bygden.
Vid det här laget har det bjudits på sammanlagt 72 olika soppor under åren, något jag berättat om i den här spalten tidigare men den siffran tål att nämnas en gång till. Och att recepten på sopporna finns i en pärm hos Birgitta i köket på Storgården är ingen hemlighet.
När vi, 24 stycken gäster, åt soppa för sista gången och Birgitta och Kerstin blivit välförtjänt hyllade för år av soppservering så tisslades och tasslades det vid bordet där kyrkans folk satt med prästen i centrum.
Kan det handla om att sopporna inte har nått vägs ände utan att någon annan tar över när hösten infaller?