Till vänster kommer den lilla ekan fram ur morgondimman, eller som min mor skulle ha sagt, fram ur älvdansen. Möjligen en farfar och ett barnbarn som i arla morgonstunden gett sig ut för att pröva fiskelyckan, den lilla elmotorn i aktern ger inte ifrån sig minsta ljud.
Och där, ser jag två svanar och ett litet gäng svartvita knipor komma simmande på en i övrigt spegelblank sjö. Att få kliva upp på morgonen och se detta lilla skådespel serverat genom sovrumsfönstret, inser jag är något alldeles extra och något jag ska vara tacksam och ödmjuk inför.
Det har nu gått dryga tre år sedan jag och min fru Anne-Marie kom till Harpsund och ”vårt hus” Lillgården, bara ett par hundra meter från herrgården där statsministrar huserat sedan 1953. Året innan hade Harpsunds ägare, ”Korkkungen” Carl August Wikander somnat in och enligt hans testamente skulle Harpsund skänkas till staten och fungera som rekreations- och representationsbostad för landets statsministrar.
Carl August Wikanders hustru Vera får enligt testamentet ”vårt” Lillgården eller villa Slänten, mittemot herrgården. Valet föll på Lillgården.
Lämnar jag sovrummet på den södra sidan av Lillgården, den med lugnet och tar mig till den norra, så övergår tillvaron till något helt annat, brutalt hamnar jag i en realitet som vi numera tvingas leva med. Utanför vår tomt har man etablerat en av flera polisiära vägspärrar med kraftiga mobila staket och tungt beväpnade poliser som har till uppgift att hindra galningar, torpeder eller andra med onda avsikter att ta sig in och spränga eller skjuta i statsministerns representationsbostad. Anledningen till den massiva polisinsatsen då? Jo, under två dagar pågår överläggningar med nordiska och baltiska statsministrar tillsammans med den polska premiärministern.
Under vår tid i Harpsund har många namnkunniga personer behövts skyddas med stora polisinsatser. Storbritanniens tidigare premiärminister Boris Johnson, Natos chef Jens Stoltenberg och inte minst Ukrainas president Volodymyr Zelenskyi. Vid Zelenskyis besök kändes det som att bevakningen var ännu mer omfattande, men det kan kanske förklaras med att det då fanns en tydlig hotbild.
Vi har lärt känna flera poliser som jobbat med Harpsunds bevakning. En del av dom har varit poliser från olika platser i landet. I somras när Ukrainas president Volodymyr Zelenskyi var på Harpsund höll några poliser från Täby ställningen vid ”vår” vägspärr. Vi brukar bjuda konstaplarna på bland annat kaffe med tilltugg, något vi märkt är uppskattat. Men det är inte bara när höga potentater från utlandet är på Harpsund som det hårdbevakas, det görs även vid regeringssammanträden, kräftskivor och andra tillställningar.
Vår bostad har blivit något av ett kontrasternas hus. Å ena sidan Harpsundssjön med knipor, svanar, farfar med elmotor och hans barnbarn och den andra sidan tungt beväpnade poliser, Säpo, Insatsstyrkan och drönare i skyn. Man gör så långt det är möjligt insatser för att undvika risken för attentat. Fjärran är tiden då en körkortslös statsminister Tage Erlander, på femtiotalet kom farande i sin vita Volvo PV till Harpsund med frun Aina vid ratten, då till en helt obevakad rekreationsbostad. Det är andra tider nu.