När unga flickor kommer till skolsköterskan med besvär orsakade av alltför hårt sex, känner sig tvingade till både analt och oralt sex utan att våga säga nej för det förväntas av dem att de måste ställa upp på det, när de berättar om rädslan vid strypsex. Då har vi en tydlig signal på att något gått väldig snett.
Att ha sex, att älska, är något mycket fint och kärleksfull. Det kan också vara hårt, tillfälligt, bakifrån, oralt, analt – om båda/alla är med på det. Men det är helt oacceptabelt om det sker på grund av tjat, hot, tvång eller på grund av grupptryck.Synen på sex har förändrats. Nyfikenheten har självklart alltid funnits där, men tillgången till porr är idag helt obegränsad. 3 av 4 killar av Sörmlands niondeklassare tittar på porr. Alltför unga tjejer söker hjälp hos sjuksyster för hjälp med sexrelaterade besvär. 90 procent av alla 10-åringar har en egen smart telefon. Internet och porren är bara några knapptryck bort. Ofiltrerat. Det är sunt att vara nyfiken på sin sexualitet, det är inte förbjudet att lära känna sig själv och sina preferenser.
Många unga (och vuxna) experimenterar, känner sig för, söker sig själva. För många unga HBTQ-personer kan skoldatorn vara den enda vägen de kan hitta information/bekräftelse om sig själva och varför de känner som de gör då de inte vågar söka på av föräldrar kontrollerade enheter. Det höjs många röster om att vi måste införa porrfilter i skolorna. Att elever inte ska kunna nyttja skolans datorer till att surfa porr. Det är ingen lösning. Det skyddar inte. Filter och förbud stjälper mer än det stärker.Tillgången till porren finns omkring oss hela tiden. Det är inte förbud som kommer hindra från att titta och ta intryck, snarare tvärtom.
Problemet med tillgången på porren är att den idag är så grov, så falsk, så onyanserad och att den bara ett knapptryck bort och tillgänglig för alla. Obalansen är för stor mellan fiction och verklighet.Sexualundervisningen i skolan lämnar mycket att önska. Skolan måste utveckla ämnet och hänga med i den verklighet våra ungdomar lever i. Föräldraansvaret är en betydande del i detta. Vi måste prata med våra barn om sex och samlevnad. Vi måste förklara för våra döttrar och våra söner. Gör vi inte det så tillåter vi vårt arbete kring jämställdhet och jämlikhet att backa oreparabla steg bakåt i tiden. Vi måste våga ta vårt vuxenansvar. Finns ingen annanism i detta.
Att förbjuda porr är omöjligt, men att prata om den och vad den gör är inte bara möjligt utan ett måste. Det kan vara rackarns obekvämt och pinsamt – ja – men vad är alternativet?
Martina Hallström (C)