Jag gillar dörrar på glänt och hus med många utgångar. Eller är det ingångar? I vilket fall: jag har svårt för att bestämma mig så där definitivt. Jag vill ju göra ett bra val. Köpa godaste kaffet till lägsta jämförpriset. Lägga tiden på något roligt, eller åtminstone effektivt.
Men hur gör man? Hur väljer man ”rätt”? Vad betyder ens ”rätt”? Ni förstår säkert: min inställning leder ofta till funderingar, som slutligen mynnar ut i ett icke-val. Det bara blir. Eller ett reflexmässigt beslut i sista stund.
Just nu försöker jag orientera mig inför valet. På riksplanet finns ju mediebevakning och valkompasser så det räcker. Men vad gör de i Flens stadshus? Det är ju faktiskt i kommunvalet som min röst väger tyngst. Och där avgörs många vardagsnära frågor.
Flen lider, liksom jag, icke-valets kval: många av samhällets sorgebarn tycks bara ha hamnat här. Så även vissa kommunala bolagsdirektörer och tjänstepersoner. Det bara blev så. Många platser i centralorten är icke-platser, husen icke-hus. Det finns förstås oaser, härliga ställen där folk jobbar hårt för att uppnå goda mål. Men det gäller främst den egna bakgården, i bästa fall byn eller köpingen. Centralorten och helheten lider av allmänningens tragedi: Flen är allas och ingens.
Vi klagar på ”de andra”, på ”de” som gjort sig skyldiga till eländet. Skolresultaten, barnfattigdomen (nära var 10:e invånare är ett fattigt barn), tomma affärslokaler, minskande befolkning, höjda skatter. Ingen vill kännas vid ansvaret. Men det är ju allas. Även mitt.
Jag kikar igenom de lokala partiprogrammen, i hopp om att hitta en representant som kan åstadkomma storverk. Eller åtminstone försöka. Socialdemokraternas hemsida gapar tom, ger inte mer vägledning än arbetarekommunens postadress. Jag får väl skriva ett brev och fråga vad sossarna vill göra nästa mandatperiod. Flensbygdens moderater har information om valen 2014 och 2018, de ser ut att ha haft trevligt. Men läget på högerkanten anno 2022?
Nåja, det kanske kommer något efter valet. Vänstern vill ha ”bra skolor, bra äldreomsorg och bra socialtjänst.” Låter bra! Sd vill ha krafttag, sån kraft att man kan tänka sig att bryta mot grundlagarna och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Första punkten i Liberalernas program får mig att hoppa till: ”Sälj stadshuset!” L vill tydligen sätta byråkraterna lite här och där, i andra tomma kommunalt ägda fastigheter, eller ute på landet. Och då kanske många slutar på köpet! Man sparar pengar! Eh, vore det inte bättre att sälja alla tomma fastigheter, i stället för att blåsa ur stadshuset?
Mindre än tre veckor kvar. Jag raljerar förstås. Egentligen högaktar jag inställningen hos de människor som nu delar ut flygblad, krystar fram valprogram och åtminstone försöker. Det borde vi alla göra. Även jag.
