Det är den där tiden på året när jag vaknar till solsken rätt i ögonen, fågelkvitter utanför fönstret och morgonkaffet kan intas i full grönska ute i trädgården. Det är nu jag påminns extra mycket om varför jag valt att bosätta mig på landsbygden.
Det är märkliga tider vi lever i, pandemin fick oss att isolera oss, hålla avstånd och mötas via webben, kriget i Ukraina har påmint oss om hur fort det kan gå åt helvete på riktigt i ett fredligt land och ringarna det ger på vattnet påminner oss om hur sårbara vi är i vår livsmedels-, el- och bränsleförsörjning.Sen har vi det här med vattnet. I Nyköping och Oxelösund är det i skrivande stund en stor vattenläcka som gäckar och som gjort att stora delar av kommunerna stått utan vatten helt ett tag. Just nu släpper man på lite försiktigt, men vattnet i kranarna måste kokas innan det används till dryck eller matlagning.
Hur förberedda är vi egentligen? Här på landet har vi egen brunn. Det är väldigt skönt dagar som dessa, men även här kan strömmen gå, pumpen paja (brukar oftast hända när det är mörkt, kallt och djup snö…) och rören brista. MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) skriver i sin broschyr ”Om krisen eller kriget kommer” att vi som privatpersoner förväntas klara oss på egen hand i en vecka utan stöd från det offentliga. Handen på hjärtat – hur många skulle klara det? Jag tror faktiskt vi skulle göra det här hemma, på gården har vi det mesta för att kunna hålla oss varma, kunna koka vatten och tillreda mat osv (även om det skulle bli en väldigt ensidig kost då jag konstant misslyckas med mina försök till grönsaksodlingar).
Kommuners initiala resurser går oavkortat till att ta omhand och skydda de inom vård och omsorg. Det är även viktigt att skolorna fungerar som vanligt – annars kan föräldrar inte åka till jobbet. Särskilt inom vården och omsorgen blir det extra att göra, att då inte få in personal enligt schema blir snabbt ohållbart, men även inom andra yrkesgrupper blir det ansträngt om inte samhällsservicen fungerar.
Det är i kris vi kommer varandra närmre, det är när saker och ting sätts på sin spets som vi reflekterar och omvärderar. MSB säger en vecka, generellt pratas det om 72 timmar. Hur ser din plan ut? Det måste ju inte vara att man har survivalkitet alla skyddsrum modell för kärnvapenangrepp, men bara genom att tänka igenom olika scenarier kan man komma långt. Bor man i en förening kan man kanske göra gemensam sak i en del och ha planer som hjälper även de i huset som inte direkt kan klara sig själva men som inte har hemtjänst etc. Även grannar i villaområdet kan hjälpas åt. Läser man på i broschyren och förkovrar sig ytterligare står man sig bra. Vet man bara vad man ska göra känns det mycket enklare att hantera och verka även i det ovanliga.I morgon bitti kliver jag ut i spenaten med min kaffekopp igen och påminns om att njuta av livet och glädjas åt även det lilla och vardagliga. Svensk sommar har en tendens att få allt att kännas lite lättare. Det är märkliga tider vi lever i. Samtidigt är det ju en himla tur att vi liksom aldrig blir färdiga någon gång – tänk så himla tråkigt DET skulle vara!
