Vad ska vi äta till middag idag? En vanlig fråga, som ofta får lika vanliga svar. Vi kan oftast välja något som vi tycker är gott och som innehåller den näring som kroppen behöver för att må bra. För de allra flesta är valmöjligheterna goda.Men i dessa dagar, i krigets skugga, har matvalet fått en annan betydelse. Vi ska bygga lager med konserver och basmat som vi kan klara oss med under en vecka i bästa fall. Man talar om tomma hyllor, ungefär som vid starten av pandemin, då folk hamstrade toapapper, jäst och mjöl. Nu var riset slut!
Det är visst bra att vi bygger upp egna små lager, det visar att vi tänker på att andra tider kan komma, men det är inte hela lösningen. Vårt lagerbyggande bygger ju på att vi kan importera den mat som vi vill äta. Och det är inte självklart. Sverige och Sörmland behöver bli mer självförsörjande på livsmedel.
Inte ens det är självklart, för det bygger på att vi är rädda om den åkerjord som kan brukas och de betesmarker som kan användas, så att de inte bebyggs eller asfalteras. Vi behöver kunniga, välutbildade jordbrukare som kan få till en god skörd även under vanskliga förhållanden. Och det behövs bönder som har djuröga, sådana som kan avgöra vad som krävs för att djuren ska må bra och därmed också leverera, mjölk, kött eller ägg.
Den som ser och förstår de här sambanden, inser att landet och regionen måste satsa mycket på att utbilda unga att bli kunniga jordbrukare och trädgårdsarbetare. De gröna näringarna ropar efter utbildad arbetskraft. För Sörmlands del har Ökna naturbruksgymnasium en nyckelroll.
Det ställer krav. Regionen måste se till att ge de resurser som krävs för att leverera en utbildning i toppklass och länets kommuner måste också i sin studievägledning peka på de möjligheter som öppnas genom en utbildning i grundläggande överlevnad – livsmedelsproduktion i olika skepnader.
Sörmland har mycket goda förutsättningar att bidra till den svenska livsmedelsförsörjningen. Men det räcker inte helt. Vi måste alla bli bättre matproducenter. Alla kan odla, om så bara ärtskott i fönstret. Det intresset kan ökas på med en kruka sallad eller en tomatplanta för att sedan växa till en plätt med matjord för att odla potatis, morötter, kanske lök.
Det finns ett växande intresse för att odla själv. Vi måste bara se till att korta vägen från jord till bord. Den går via kunskap. Här har studieförbunden och Ökna goda möjligheter att svara på sörmlänningarnas behov. Och även Julita gård kan utvecklas till ett kunskapscentrum för konsumenter, producenter och vanliga hobbyodlare. Tillgångarna finns. Nu behövs bara handlingskraft.