På bara något år har det redan höga bränslepriset ökat med nära 50 procent. En liter diesel kostar nu över 20 kronor litern – och det är bara början på en våg av kommande höjningar. Bakgrunden till dessa dödsattacker mot landets alla bränsleberoende företag handlar om den så kallade reduktionsplikten – där staten steg för steg tvingar bränslebolagen att öka mängden inblandning av fossilfritt. I januari höjdes den nedre gränsen till 30, 5 procent – och redan om några år ska den upp till 66 procent!
Regeringens plan är förstås att kraftigt sänka våra utsläpp av fossil koldioxid. Att göra Sverige till ett föregångsland i den gröna omställningen är en god ambition. Men det går inte att nog poängtera: Grunden måste ha sin bas i sunda villkor för oss företagare. Vi behöver konkurrensneutralitet för att inte bli omsprungna och klämmas ihjäl av statliga pålagor.
Vi entreprenörer, som med våra småföretag sköter skogarna åt landets skogsägare och industrier, tillhör redan en bransch med mycket små marginaler. Bränslet är sedan länge en av våra tyngsta kostnader och just nu vibrerar hela branschen. Skogen är en av Sveriges viktigaste exportnäringar – helt beroende av ekonomiska villkor i balans med länder som har lägre skattetryck, sämre anställningsvillkor och låga miljökrav.
Fram till nu har Sverige varit en av världens största exportörer av massa, papper och sågade trävaror, men ger inte politiken rimliga förutsättningar riskerar läget snart att se helt annorlunda ut. Som underleverantörer ser vi svårigheterna att få våra kunder att kompensera för de accelererande bränslekostnaderna.
Snart riskerar vi dessutom att träffas av nästa smäll: För att främja just konkurrenskraften mot våra närmaste nordiska konkurrentländer har vi sedan många år kompenserats med lägre koldioxidskatt på bränsle. Nyligen kom dock en statlig utredning med förslag om att den ska bort.
Med fortsatt chockhöjning av bränslepriset att vänta, kommande stora maskininvesteringar för att klara krav på rena miljöbränslen och borttagna subventioner kan man lugnt säga att vi går vi en mycket osäker framtid till mötes.
Så vad krävs då från politiken för att bibehålla en levande skogsnäring – som får frodas och vara en viktig del till såväl en livskraftig landsbygd som del av lösningen i omställningen till ett fossilfritt Sverige?
Först och främst behövs en biopremie för att vi under en omställningsperiod ska klara att kompensera för dyrare importerat biodrivmedel. Dessa ökade kostnader klarar vi inte på egen hand.På Europanivå måste vi samtidigt driva en betydligt tuffare linje för att främja Sverige som skogsnation. Vårt land har unika förutsättningar, och ska vi klara våra nationella miljömål och bli världens första fossilfria välfärdsland krävs en politik som främjar konkurrens på lika villkor, nationellt och internationellt. Först då ges möjligheter till att på allvar skapa en cirkulär ekonomi med skogsråvara som bas för en stor del av vår bioenergi.
Ska vi lyckas har vi inte råd att trampa på med EU:s skogspolitik baserad på sydligare länders förutsättningar och som nu – stora mängder allt dyrare importerad biodiesel.
Det är hög tid att politiken äntligen börjar backa upp en näring i motvind. Skogen har en nyckelroll vid en omställning till ett fossilfritt samhälle, men vi är helt beroende av konkurrenskraftiga villkor och en klar väg framåt!
