Det finns många källor till frustration i dessa tider. En är katten. Katten är en honkatt, trots detta döpt till Steven. Men det är en annan historia. Hon är den första av våra katter som inte kommer från grannladugården utan har sina rötter i stan. Kanske är det stadsarvet som gör sig påmint. Katten har nämligen bestämt sig för att inte gå ut på vintern. Ständig trafik i kattlådan. Mockar vi inte tillräckligt snabbt är badrumsmattan hopkrafsad på morgonen, stinkande av kattpiss.
Vad har gått fel här? Jag är av den bestämda uppfattningen att djur i fångenskap, vare sig de är sällskapsdjur eller så kallade produktionsdjur ska få utlopp för sina naturliga beteenden. Katten är ett rovdjur med väl utvecklad mörkersyn. En skicklig jägare – inte en soffpotatis, som rätt vad det är går lös på inredningen.Det kan ju i och för sig vara så att hon tar sitt ansvar och inte jag. För katten är som sagt ett rovdjur som inte hör hemma i vår natur. En studie i Skåne för ett antal år sedan visade att katter var det djur som gick hårdast åt fåglar till exempel. När katten själv blir byte för till exempel lodjur eller varg svallar känslorna. Fast det är de stora som har sina rötter här och inte den afrikanska vildkatten som ju är våra tamkatters ursprung. Hur som helst; Steven är innekatt.En annan sak som kan göra en förtvivlad är SJ. Att åka tåg är bra på alla sätt: för miljön, säkrare än bil och dessutom kan man utnyttja restiden till vad man nu vill. Därför bokade jag en tågresa när jag härförleden skulle göra ett jobb i Järvsö. Allt frid och fröjd tills jag någon dag innan fick ett SMS från SJ. De var ledsna att behöva meddela att min resa var inställd, men jag kunde boka om eller avboka utan extra kostnad. Generöst! Jag bokade om till ett senare tåg, som betydde att jag fick ställa in ett planerat möte på kvällen. Fick dessutom tillbringa nästan en timme i telefonkö eftersom ombokningen bara gällde en del av resan. Jag passade på att fråga om jag riskerade samma sak på hemresan. Nej det fanns inga anteckningar om det. Men, ja ni förstår.Jag är ju inte ensam om att ha drabbats av fenomenet inställda tåg. Det handlar om hundratals – minst. Döm om min förvåning när det kom fram att det inte handlade vare sig om personal- eller fordonsbrist utan om ett nytt digitalt schemaläggningsprogram. Vecka efter vecka. Vad är det för fel på gammalt hederligt handarbete? Lite pyssel att få ihop hur personalen ska finnas på rätt ställe, men det har ju gått sen vi började bygga järnväg på 1800-talet.Nu är jag också frustrerad över blidvädret. Nöjd har jag packat in mig i lager på lager av ull. Vid minus arton var vattenslangen så stel att jag råkade bryta av den, 16 grader (plus) i köket på morgonen, men så vackert i det frostade landskapet. Jag väntade på det kommande snöfallet och skidsäsongen, förhoppningsfull efter meteorologernas analys att Grönlandsinlåsningen skulle kunna ge oss en riktig vinter. Och nu väntar regn och rader av plusdagar.
