När passerar vi en gräns för normal anständighet? När skall vi, du och jag reagera? Vad kan ett demokratiskt samhälle acceptera?Det finns en rörelse i Norden som arbetar för ett samhälle där man exkluderar människor. Man vill ha ett samhälle som i mångt och mycket kan ses i historieböckerna. Där den vita mannen står högst upp och leder landet och familjen. Kvinnans viktigaste roll är familjen och barnafödandet. Att kvinnan själv skulle få välja ingår inte i deras sinnevärld.
Man har långtgående förslag på hur kvinnan skall ges denna möjlighet. I mina ögon inte alls så olikt andra religiösa fundamentala extremister. Men NMR (Nordiska motståndsrörelsen) har inte kommit så långt ännu att man vill täcka ansiktena på kvinnorna.När man läser deras idéprogram så framträder en beskrivning som skrämmer mig något oerhört. Man har kampläger där unga arga män tränas i olika grenar för att kunna störta vårt demokratiska samhälle som vi känner det idag. En del tränas ideologiskt, några andra för lära sig att slåss och några får ledarskapsutbildning. Vi ser dessa arga män när dom demonstrerar bakom skyddssköldar i rena militärkläder. Tanken ramlar snabbt tillbaka till nazitidens födelse i Tyskland. Samma retorik då som nu. Men nu sker det på våra hemmagator.Att någon som invaderat hit inte längre välkomnas och skall aktivt fördrivas känns bekant. Men dessa är inte de enda som kommer att råka illa ut om NMR skulle få makten hos oss. HBTQ+ personer skulle kriminaliseras. Som dom själva uttrycker det, homolobbyn måste krossas. Man vill förbjuda homofili i det offentliga rummet. Den kamp som vi fört så länge för att få bli accepterade skulle förbytas i ren förföljelse.
När man så ser att det kommer pappor till skolan med tröjor som har detta vidriga budskap för att hämta sina barn blir det väldigt uppenbart. Det finns här i Vingåker, det finns pappor här som egentligen vill slå ihjäl mig och min familj. Man hymlar inte längre med vad man tycker. Man manifesterar detta hat. Kan vi då bara stå bredvid och se på när detta händer?
