När krisexperten och författaren Varg Gyllander märkte att han såg allt mindre av sina vuxna söner bestämde han sig för att agera. Lösningen blev en liten gård utanför Malmköping. – Tanken är att det här blir vårt nav, säger Gyllander.
För tre år sedan klev han ut genom svängdörrarna i kvarteret Kronoberg i Stockholm efter en 17 år lång tjänstgöring hos Polismyndigheten. Från att ha varit reporter på TT Nyhetsbyrån handplockades han som pressekreterare, blev senare högste presschef och avslutningsvis rikspolischefen Anders Thornbergs strategiska medierådgivare.
Men det sista året var tufft.
– Jag klev ut genom dörren, lite i vredesmod, och tittade aldrig tillbaka, säger Varg Gyllander.
Månaderna innan hade mycket kretsat kring polisskandalen, som slutade tragiskt med polischefen Mats Löfvings död. För Varg Gyllander var Löfving inte bara en kollega, utan också en bästa vän som han hade känt i 40 år.
Gyllander hade varit trött på arbetet en tid, och plötsligt gick det inte att stanna längre.
– Jag närmade mig 60 år och har i efterhand tänkt att det kanske var vansinnigt att lämna en statlig fast tjänst då. Men det gjorde jag, med glatt humör, och det har inte gått någon nöd på mig, säger han.
I dag skriver han böcker, föreläser och håller kurser i krishantering. Han tar också uppdrag som krisrådgivare.
Nybliven Sörmlänning
Det snålblåser och duggar när Varg Gyllander tar emot på gården utanför Malmköping, i Flens kommun. I stugan fladdrar lågor från levande ljus, laptopens högtalare skrålar ut en nyhetssändning och snart ryker det om varmt kaffe ur koppar på kökets slagbord. Gyllander stökar runt i skåpen och berättar om sin ovanliga förkärlek till att packa ihop livet i kartonger och rycka upp sin fysiska tillvaro för att flytta.
– Det finns något väldigt befriande i det. Packa ner, packa upp. Börja om. Städa ur. Känslan när man kommer in i ett flyttstädat hem är ju något väldigt speciellt. Det är ju bara så i en minut, men just den minuten är så speciell. Och så fort man ställer in kartongerna är det kört, säger han.
För några månader sedan satt han hemma i sin lägenhet på Södermalm i Stockholm och skrollade på telefonen när mäklarannonsen om gården dök upp och fångade hans intresse – och ledde till vad man nämast kan beskriva som ett spontanköp.
Gjorde en deal
Trots att han bodde vägg i vägg med sin ena son hade en jobbig insikt börjat smyga sig på:
– Jag kände att jag har börjat tappa mina söner. De är vuxna och har flyttat hemifrån. Jag ser dem nästan aldrig. Nu är jag tillräckligt gammal för att kunna tappa bort dem och det vill jag inte vara med om, säger Varg Gyllander.
Här såg han en möjlighet till förändring och föreslog en deal:
– Jag sa till dem att: ”Jag köper det här huset, men ni får det. Men ni får inte komma och tror att ni är på semester och hälsar på pappa, utan ni ska vara där och engagera er i erat ställe. Men det finns några villkor; jag är alltid välkommen in i ert hus och ni får inte ha middagar utan att bjuda in mig”. Det var med glimten i ögat förstås, men de nappade på det.
Så nu bor han i ett av de mindre husen och sönerna delar på det större. Och älskar det.
– Jag ser det som starten på en familjegård, säger Varg Gyllander.
”Allt eller inget”
Varg Gyllander kommer att bo permanent på gården, som han beskriver som ett nav. Sönerna och deras respektive har redan tillbringat mycket tid på platsen.
De fick nycklarna i början av sommaren och efter det har det röjts, både med såg på tomten och med dammsugare och sopsäckar i skrymslen och vrår i de många byggnaderna. Gyllander hade nämligen förhandlat med säljaren när de bad om att få lämna lite inventarier vid försäljningen.
– ”Allt eller inget”, blev mitt motbud, säger Gyllander som blev tagen på orden.
– Det har varit rena skattjakten, jättekul! I går hittade jag ritningen över en utbyggnad från 1990-talet i kökssoffan som jag inte visste att man kunde öppna.
De olika stugorna som tillsammans med en stor ladugård utgör gården är vackert bevarade med mönstrade tapeter och breda golvtiljor. Varje rum har sin egen eldstad och fönstrens munblåsta glas böljer som en fladdrande hinna mellan värmen innomhus och de grådimmiga åkrarna utanför. I ladan har Varg Gyllander och sönerna börjat bygga upp ett gym och utanför blir plats för odling, om sönerna vill.
– Det är inget för mig. Jag tycker att grönsaker är så fula. Tomatplantor kan vara det fulaste? Bättre att plantera blommor och köpa tomater, säger Gyllander med ett skratt.
Tävlade i ”Robinson”
Just nu är Varg Gyllander aktuell med deckaren ”Döden i buren” – vars inramning inte är helt olik den som författaren själv nyligen befann sig i. Han tävlade nämligen i den pågående säsongen av TV4:s klassiska reality ”Robinson”.
– Jag åkte till Panama i januari men åkte tyvärr ut ganska fort. Jag är lite bitter för det. Men var ändå ganska lättad när jag satt i båten på väg därifrån, för det hade varit ett helvete. Men också det bästa jag har gjort i hela mitt liv, by far.
Faktum är att Gyllander sökte och kom med i tävlingsprogrammet redan år 2018 men var tvungen att avboka sin medverkan på grund av kris på jobbet. Nu fick han sin revansch.
– Det går inte att köpa den här upplevelsen. Det som var så spännande och som jag verkligen ville testa var att se hur jag som människa reagerar när jag fråntas all makt, skydd, tid och sociala kontakter.
– Det tog inte många dagar innan all fernissa åkte av, till slut är du en urtidsmänniska och det hände på bara en vecka. Man äter allt som går att äta, man ligger och sover unden ett bambutak i regn, man ligger tätt ihop med människor man inte känner för att få värme …
Ignorerar deltagarna
Också de otaliga kamerorna och personerna i produktionsteamet blev snabbt så självklara att han glömde att de var där.
– Det var som att de försvann ur ens medvetande, de pratar inte med en och svarar inte på frågor och efter ett tag skiter man i dem.
När han kom hem igen bytte han bitterheten över att ha åkt ut mot kreativitet och boken i en för honom ny genre. Även om den inte uttalat handlar om den specifika tv-produktionen så finns vissa likheter.
– Jag var så trött på det här actionladdade med folk som dör hela tiden, som jag också har skrivit. Så nu ville jag göra något mjukare, i genren cozy crime. Det handlar om en svenska reality där man tävlar mot varandra, i Panama, säger Gyllander.
”Döden i buren” är den första delen i den planerade serien ”Ö-morden”. Förlaget beskriver den som ”en solvarm mysdeckarserie där klassisk mordgåta möter maktspel, tävling och livet bakom tv-kamerorna”.
Vill ha ett socialt liv
Hur mycket han än älskar att flytta så planerar han nu att stanna i Malmköping. Han uppskattar kontrasten mellan lugnet på landet och regelbundna besök i Stockholm – dessutom älskar han att resa utomlands och hade just varit i Kenya innan ”Robinson”-inspelningen drog i gång.
Här vill han ta emot vänner och familj – kanske ställa till med kulturevenemang på sikt.
– Jag vill inte bli en eremit. Det här har jag funderat på och jag vill verkligen inte bli den här farbrorn på landet som bara är här tills jag dör, säger Varg Gyllander.
– Jag vill komma hit och känna mig levande. Jag vill att folk ska komma hit och att vi ska ha middagar och göra grejer. Jag vill inte gå här på morgonen och hugga ved och sedan gå tillbaka och sitta framför brasan. Jag tror att det finns en risk hos oss alla att man hamnar där, för det är så klart bekvämt. Men det kommer inte att hända mig.