Efter rösträkning och kryssanalys kommer tre av Tidö-regeringens ministrar att försvinna från Riksdagen. Det gäller KD-företrädarna Peter Kullgren (landsbygdsminister), Andreas Carlson (infrastruktur- och bostadsminister) samt Erik Slottner (civilminister). Efter fyra års verksamhet och viktiga uppdrag för att stärka landsbygden kan det vara dags att syna resultatet.
Har de tre politikerna skapat en annorlunda framtid för landet utanför storstäderna?
I stort sett har ministrarna knappast gjort livet lättare för vare sig befolkningen, småföretagen eller växt-och djurlivet. Peter Kullgren blir kanske mest ihågkommen som den politiker som inte tyckte att det gick att rädda fisktillgångarna i Östersjön med effektivare verktyg eller hindra framfarten av stora fiskefartygs dammsugning av havet i öster.
Andreas Carlson har kämpat för större satsningar på järnvägarnas underhåll, Inlandsbanan och minskat satsningarna på de kostsamma planerna för höghastighetståg. Inte utan framgångar. Däremot har rollen som bostadsminister knappast rubbat landsbygdens stora brist på nya bostäder och bättre finansiella villkor för upprustning av befintliga bostäder. Bristen på bostäder blir i praktiken ett hinder för både kvarboende och nyinflyttning men också expansion av de många småföretagen.
Den tredje medlemmen i Kd-trion, Erik Slottner, har visserligen inte haft någon formell landsbygdsuppgift som de två andra men har ändå genom sina beslut och otaliga uttalanden försämrat villkoren för landsbygdens många små kommuner.
Det jag syftar på är Eriks idoga ansträngningar för att bli av med landsbygdens självständiga kommuner. Han har krävt storkommuner vilket minskar såväl landsbygdsbornas inflytande över framtiden som de viktiga kraven på närmiljön.
Dessutom vill han ”krydda” bildandet av storkommuner med att inrätta storregioner vilket i praktiken skulle ersätta lokal folklig demokrati med statlig centralstyrning. Det något anmärkningsvärda i Slottners kampanj för en centraliserad demokrati är dock att såväl hans partisympatisörer på landsbygden som statsrådskollegor inte gått honom till mötes.
Han har blivit något av en ropandes röst i öknen, vilket förmodligen inte var Slottners heta framtidsdröm!