Justitieminister Gunnar Strömmer motiverar varför regeringen menar att barn ner till 13 år ska kunna dömas till fängelse med dels att de barn som begått våldsbrott är farliga för andra barn och vuxna, dels att sociala insatser inte räcker till.
Han tror också att fängelse ska göra det bättre för de dömda barnen. Vi förstår inte hans resonemang. Blir ett barn bättre, mindre farligt av att leva isolerat i fängelse under torftiga förhållanden?
Isolering anses annars vara ett säkert sätt att bryta ner en person.
Fängelse måste vara det absolut sämsta sättet att hantera barn som begått brott. Det cementerar deras identitet som kriminella och vad händer när de kommer ut?
Vi tar starkt avstånd från den människosyn som präglar regeringens förslag att 13-åringar som begått våldsbrott ska kunna dömas till fängelse.
Samhället har misslyckats med att skydda de mest sårbara barnen, som utnyttjas av kriminella grupper. Barnen lockas, tvingas eller förleds av vuxna och är alltså själva brottsoffer. De bör inte dömas till fängelse utan få vård och rehabilitering.
Regeringen ha tillsatt utredningen ”En reform av den statliga barn- och ungdomsvården för en trygg och kvalitativ vård” (S 2024:01). Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall framhöll då att ”Alla barn och unga har rätt till en trygg uppväxt och en ljus framtid. Den statliga barn- och ungdomsvården ska vara utformad så att den kan ge den vård, trygghet, säkerhet, omvårdnad och utbildning som krävs för att uppnå det. Situationen för barn och unga som är i samhällets vård ska alltid leda till det bättre, aldrig till det sämre.”
Om regeringen menar allvar med att alla barn har rätt till en trygg uppväxt borde man skynda på denna utredning och parallellt satsa resurser för att få fram fungerande forskningsbaserad vård i stället för att sätta barn i fängelse.