”Här odlar vi bara körsbärstomater,” sa Tomas Lundin, trädgårdsmästaren på Harpsund, när vi fick titta in i hans växthus. Nåja, det fanns även en stor mängd pelargoner och två imponerande vinstockar som täcker hela innertaket, med blå druvor på den ena sidan och gröna på den andra.
”Anledningen till att det bara odlas små tomater är av tidsbesparande skäl. Ett moment mindre för kökspersonalen som slipper dela tomater när statsministern håller kalas Harpsund och tiden ibland är knapp”, berättar Tomas vidare.
Det ska sägas direkt, jag och hustrun är inga experter, vi är två glada amatörer som älskar att odla tomater för det finns inget bättre än att skörda och äta de där söta solmogna frukterna, som vi sett växa från frö till planta till färdig frukt.
Det började på vårt Hammarstorp i Floda för dryga tio år sedan. I ett stationärt växthus odlade vi ett tiotal sorter, som bara blev fler. Det är tomatodlarens dilemma, att inte begränsa sig, att inte sätta stopp. Efter några år hade vi utökat odlingen med inte bara fler sorter utan också flera plantor. Förutom det stora stationära växthuset, inhandlades ett antal mindre drivhus för att utöka plantagen. Det är här som odlandet börjar bli riktigt tidskrävande och en smula maniskt.
När vi hastigt och lustigt hamnade som hyresgäster i Lillgården på Harpsund, kunde vi inte låta bli att ta med oss vårt intresse dit, så därför byggdes ett större växthus än vi haft tidigare, med andra ord så begränsade vi oss inte.
Harpsund satsar på körsbärstomater. Arkivbild. Foto: Mostphotos
Det är inget hafs och slafs att odla tomater. Nej, Man ska så i rätt tid, för att våra tomater ska hinna utvecklas ordentligt, man ska ha rätt jord, helst specialjord. Lagom med vatten, rätt gödning, inte för varmt och inte för kallt och så rätt ljus.
Vi sätter frön i små odlingskrukor, på våren och över krukorna har vi speciella odlingsramper med växtbelysning.
Vi har tagit för vana att samla på oss frön lite varstans ifrån, till exempel från restauranger och frön från utlandet, för vår del från Spanien. Frön från årets skörd av tomater sparar vi till nästa år av sorter vi tyckt speciellt mycket om.
Är då tomatodling en verksamhet som sköter sig självt och som rullar på med en inte allt för stor arbetsinsats? Glöm det, bara glöm!!
Att vara borta hemifrån i mer än ett dygn kan man glömma. Att få för sig att åka till Kanarieholmarna en vecka på semestern, bara glöm. Odlingen är otroligt känslig för kyla och frost. Jag vet inte hur många gånger vi tvingats bära drygt 20 stycken 20-liters hinkar med jord och planta från växthus in i stugvärmen om kvällen och ut igen morgonen efter, dag efter dag efter dag … när frostrisken var överhängande och järnnätterna inte är över. Om sommaren är situationen den omvända, då krävs stor omsorg med bevattning och skuggning för att plantorna inte ska torka
Sedan namnen på våra favoritsorter. Chocolate Cherry med sin vackra mörka chokladfärg, Gelbe dattelwein, bara namnet på denna underbara körsbärstomat får det att vattnas i munnen.
Bifftomaten Sorrento, den stora italienaren är kanske nummer ett på vår lista. Severny, en tålig saftig och rekordstor rysk tomat som i vårt växthus har vägt som mest 1,5 kilo stycket. En given sort är Costoluto Genovese, smaka bara på det namnet. Det lär finnas runt 700 olika tomatsorter så dit har vi ett stycke kvar, så sluta odla ska vi inte.