Rubriken kan uppfattas som om det handlar om något slags diktat från storstan om var svenskarna skall bosätta sig i framtiden. I verkligheten finns givetvis inte några sådana diktat från Stockholmsregionens politiker. Vad stockholmarna väljer kan dock ändå bli en tydlig och ödesdiger konsekvens för övriga Sverige.
Hur då kan man med fog fråga sig?
Stockholmsregionens expansion (Stockholms kommun med 25 grannkommuner fungerar som en integrerad helhet) efter andra världskriget har varit mycket kraftig från cirka en miljon 1945 till idag ungefär 2,5 miljoner invånare. Expansionen har under stora delar av de 80 åren möjliggjorts av en stor inflyttning från övriga landet och under 2000-talet av en osedvanligt stor invandring från övriga världen.
Denna starka expansion har fört med sig stora investeringar i bostäder, trafikleder, statliga verk, universitet och satsningar på vård, skola och omsorg. Sällan har vi diskuterat vad denna resursfördelning till storstans fördel haft för totala följder i övriga landet. Nu finns det en extra anledning att analysera frågan betydligt djupare. Regionen har nämligen presenterat hur den vill växa de närmaste 35 åren. Det är enligt min mening en viktig fråga för Sverige i sin helhet.
Förslag till beslut våren nästa år är att nå en befolkning på cirka 3,3 miljoner år 2060. Detta kräver mellan 379 – 582 000 nya bostäder. Visserligen är ökningstakten i befolkningen inte så stor som tidigare – och fler flyttar idag från än till länet – men storstans expansion kräver ändå stora resursöverföringar till den största regionen. Bland annat blir det svårt att ge 148 andra kommuner tillräckliga resurser för att bygga bort deras bostadsbrist (läget 2024).
Tillväxten i huvudstadsregionen har redan intecknat stora nationella resurser till en kostsam utbyggnad av tunnelbanan, till mängder nya bostäder med statlig subvention från Sverigeförhandlingen, till pågående Förbifart Stockholm, en ny ringled och alla de offentliga investeringar som följer av 3,3 miljoner invånare 2060.
Storstans politiker är ointresserade av effekterna för övriga landet och strider själva mest om andelen småhus av de nya bostäderna.
Landsbygdens politiker är tysta. Vad göra för att väcka dem?