Inspirerad av 2025 års julkalender gjorde jag en tidsresa för att hälsa på mig själv i januari 2036. Jag satt där i framtiden och skrev en krönika för Sörmlandsbygden och lat som jag är lånade jag den av mig själv – så här kommer den nu – tio år i förväg.
Snön faller utanför mitt fönster och de sällsynta flingorna dansar i luften. Det är alldeles stilla i byn och jag tänker tillbaka på hur mycket som har förändrats. Bara en sådan sak som att det numera är alldeles tyst. Sedan bilarna på E4:an helt ersattes av elbilar är det ständiga motorljudet som jag minns från min barndom borta. Men de verkligt stora förändringarna startade egentligen senvåren 2026.
Det var efter de strandade fredsförhandlingarna mellan Ryssland och Ukraina och när relationerna mellan USA, Kina och Europa helt spårat ur. Europas ekonomi, som just återhämtat sig något, kom åter i självsvängning med en ny inflationsvåg och en lång rad konkurser och arbetslöshet som följd. Det första kvartalets märkliga väder i kombination med det tuffa ekonomiska läget skapade en kollektiv domedagsstämning som i sin tur drev på ett alltmer hysteriskt tonläge i det mediala landskapet.
Det var då, när till och med den mest inbitne optimisten tappat tron på både mänsklighet och framtid som vändningen kom.
Framtidens unga kommer att vaska energidrycken, det spår Sörmlandsbygdens krönikör Erika Olsson. Foto: Mostphotos
Jag tror att det var bildningsförbunden som var först ut med ett stridsrop för demokrati och kunskap, men väldigt snabbt hängde några slumrande konsumentföreningar och sedan hela idrottsrörelsen på.
Det gav miljörörelsen en nytändning och snart anslöt allt ifrån företagarföreningar, körer, hembygdsföreningar och religiösa samfund. Målet: en bättre framtid. Med fackeltåg och lägereldar för samtal och framtidstro byttes sakta narrativet ut. De politiska partierna ville inte vara sämre utan ersatte sina debatter med dialog och ord som ”Tack” och ”Förlåt” smög sig in på bästa sändningstid. Nog minns du valaffischerna från 2026 med slogans som ”Trygghet och mat – inte hot och hat” och ”Framtiden blir vad vi gör den till”?
Trenden förenade de gamla ideologierna och snart spred sig en ny, partipolitiskt och religiöst obunden rörelse över Europa med värdeorden ”Bildning, Värdighet, Empati”. Redan i slutet av 2020-talet hade det globala nätverk som vi i dag känner som systerskap bildats. Tack vare systerskapen kom också en rad av världens presidenter utan värdighet och empati att bytas ut.
I Silicon Valley startade en excentrisk miljardär en trend när han donerade hela sin förmögenhet till ett program för odling, hälsa och rent vatten. (Visst kan det låta märkligt så här i efterhand men på den tiden ägde ett fåtal människor merparten av jordens tillgångar.)
Nog bidrog det också till saken att de yngsta ungdomarna rebelliskt slängde sina mobiler, hällde ut energidrickan och eldade hamburgare på stan.
Men faktum är att det vi kallat ”Sociala medier” och ”Snabbmat” nu kändes som väldigt omodernt, destruktivt och förpassades till en märklig parentes av förvirring i nutidshistorien.
Det tänker jag på när jag sitter här vid mitt skrivbord. Vikten av värdighet. Empati. Kraften människor har när de vill något tillsammans. Och vilken tur att vändningen kom då för snart ett decennium sedan. Annars vet man inte om vi skulle kunna leva det goda liv vi lever i dag.