En skola är mer än en kostnadspost

Flen står inför ett avgörande beslut om framtidens skolstruktur. Utredningen visar tydligt att kommunen måste agera för att möta både minskande elevantal och en ekonomi som under flera år gått med stora underskott. Men frågan är inte bara hur vi sparar pengar – det handlar om hur vi bevarar skolans närhet, trygghet och betydelse för barn och lokalsamhälle.

I yttrandet från Barn-, utbildnings- och kulturförvaltningen framgår att alternativ 1, där alla skolor behålls men antalet klasser minskas och förtätas, innebär en besparing på nästan 16 miljoner kronor. Det är en betydande effektivisering, men utan att lägga ner skolor eller rycka undan den lokala förankringen.

Det här alternativet har flera styrkor. Barnen får behålla sin närmiljö och den trygghet som små skolor ger. Kommunen får en mer hållbar ekonomi, samtidigt som undervisningen kan organiseras flexibelt genom B‑form, åldersintegrerade klasser, i de mindre skolorna. Det minskar behovet av skolskjutsar och stärker barnperspektivet – fler elever kan fortsätta gå i sin närskola. Dessutom är små skolor viktiga för landsbygden och för kommunens attraktivitet. Att bevara dem stärker både lokal identitet och framtida inflyttning.

”Små skolor bygger stora samhällen”, står det på en av skyltarna längs Mellösas huvudgata. Foto: Ulrika Sturén

Kyrkskolan i Mellösa än en gång i stormens öga och ska enligt beslutet i barn- utbildnings och kulturnämnden läggas ner. Foto: Malin Marcko

Trots detta behandlas alternativ 1 i yttrandet nästan som en övergångslösning, något som ”på sikt” ändå ska ersättas av mer drastiska alternativ. Det är anmärkningsvärt. Barnperspektivet lyfts fram som en princip, men används mer som retorik än som styrande faktor – barnens röster från barndialogerna syns inte i slutsatserna. Ekonomin får dominera helt, medan sociala konsekvenser som trygghet, skolskjutsar och landsbygdens framtid reduceras till fotnoter. Språkbruket är dessutom styrande: ord som ”omställningsarbete” och ”effektivisering” leder läsaren mot nedläggning som det enda realistiska alternativet.

Och kanske mest allvarligt: Yttrandet talar gärna om hur små skolor är dyra, men tiger om de särskilda socioekonomiska tillägg och strukturbidrag som faktiskt tilldelas för att kompensera just dessa förutsättningar. När man beskriver små skolor enbart som en belastning, utan att redovisa de extra resurser som finns, blir bilden skev. Det är en halvsanning som riskerar att vilseleda både politiker och medborgare.

Dessutom nämns tomma lokaler enbart som en ekonomisk fråga – nedskrivningar, restvärden och avyttringar. Men vad händer med de byggnader som blir kvar? Kan de användas för kultur, föreningsliv, företagande eller annan samhällsnytta? Den frågan lämnas helt obesvarad. Att bara se lokalerna som en kostnad är att missa chansen att stärka kommunens sociala hållbarhet och bygga framtidstro i våra orter.

Till detta kommer Stenhammarskolan. Skolinspektionen har nyligen visat på allvarliga brister i verksamheten – brister som inte kan lastas på eleverna och inte heller på de lärare som varje dag gör sitt yttersta i en pressad situation. Problemet ligger i organisationen och huvudmannens ansvar. Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att yttrandet inte tar upp dessa missförhållanden, samtidigt som både alternativ 2 och 3 bygger på att Stenhammarskolan ska ta emot ännu fler elever. Att lägga större ansvar på en skola som redan har dokumenterade kvalitetsproblem riskerar att förvärra situationen.

Här blir alternativ 1 särskilt intressant. Genom att förändra upptagningsområdet kan man skapa en bättre balans och en mer hållbar miljö på Stenhammarskolan. Det är ett sätt att avlasta skolan, ge lärarna rimligare förutsättningar och skapa tryggare förhållanden för eleverna. Att detta inte lyfts i yttrandet är en tydlig brist.

Kommunens egen strategiska plan 2024–2027 slår fast att Flen ska vara en tillväxtkommun, där människor får växa och ta plats, och där trygghet råder genom hela livet. Alternativ 1 ligger i linje med dessa mål. Den senaste revisionsrapporten visar dessutom att kommunen inte uppnår målen för god ekonomisk hushållning – varken de finansiella eller de verksamhetsmässiga. Prognosen för 2025 pekar på ett underskott på nästan 30 miljoner kronor, och både 2024 och 2025 års negativa balanskravsresultat måste återställas inom tre år. Det innebär ett mycket kärvt ekonomiskt läge framåt. I det läget är det oansvarigt att välja alternativ som kräver större investeringar och riskerar att försvaga landsbygden. Alternativ 1 är det enda som både bidrar till besparingar och samtidigt stärker kommunens långsiktiga strategiska mål om tillväxt, trygghet och kvalitet i skolan.

Till detta kommer granskningen av kommunens lokalförsörjningsprocess, som visar att planeringen av lokalbehov inte sker utifrån tillförlitliga underlag och att det saknas en kommunövergripande lokalförsörjningsplan. Att fatta beslut om nedläggningar eller investeringar i nya skolstrukturer utan en fungerande lokalförsörjningsplan är riskfyllt och kan leda till dyra överskottslokaler eller akuta tillfälliga lösningar. Alternativ 1 däremot innebär en effektivisering som kan genomföras inom befintlig struktur, utan att skapa nya tomma lokaler som kommunen sedan inte vet hur den ska hantera.

En skola är mer än en kostnadspost. Den är en mötesplats, en trygghet för barn och en motor för landsbygden. Att reducera skolor till siffror riskerar att underminera hela kommunens framtid. Alternativ 1 är därför inte ett tillfälligt stopp på vägen – det är en realistisk och konstruktiv väg framåt.

Om vi menar allvar med barnperspektivet, med landsbygdens framtid och med att skapa en attraktiv kommun, då måste vi våga se det positiva i alternativ 1 och ge det den tyngd det förtjänar.