Var fjärde elev på idrottsgymnasier känner stress kopplad till användning av tekniska hjälpmedel som pulsklockor och träningsappar. Det visar en ny rapport framtagen av forskare vid Högskolan Dalarna på uppdrag av Riksidrottsförbundet.
Pulsklockor, träningsappar och mätdata har blivit vardag för unga idrottare. Men tekniken som ska förbättra prestation kan också öka pressen.
Unga idrottare lämnas ofta ensamma med sin data. Det kan leda till stress, feltolkningar och att de tappar tilliten till sin egen känsla
Tekniken ökar – men användningen brister
Rapporten ”När varje steg mäts” bygger på en studie med elever från fem gymnasieskolor med idrottsinriktning.
– Sju av tio elever använder tekniska hjälpmedel för att mäta träning och återhämtning.
– En av fyra elever uppger att de känner stress kopplad till mätningarna.
– Hälften av eleverna ser ingen tydlig effekt av tekniken på sin prestation.
– Två av tio tränare analyserar aldrig elevernas data, och lika många diskuterar aldrig datan med den aktive.
Många idrottare säger först att det inte påverkar dem, men sedan kryper det fram att de faktiskt blir påverkade. För vissa är det tävlingsstress, men för andra handlar det om oro kring sömn, mat eller återhämtning.
Idrottarna försöker tolka själva
Det finns risker med att ge unga för mycket data utan vägledning.
De känner sig övervakade utan att förstå varför. Det kan leda till att de försöker tolka datan själva, utan rätt kunskap. Det skapar lätt en känsla av vilsenhet – och i värsta fall en ökad stress.
Om man inte har resurserna att tolka datan tillsammans med eleverna bör man inte uppmuntra användningen. Tekniken ska vara ett komplement, inte grunden i träningen.
Vid Högskolan Dalarna finns ett treårigt idrottstränarprogram där studenterna får lära sig hur de kan använda tekniska hjälpmedel på ett ansvarsfullt sätt i nära samspel med de aktiva.
Tekniken är inte ett hot. Men den förutsätter att tränare får utbildning och kunskap att använda den rätt och sedan ha resurser för korrekt implementering.