En grupp ungdomar från Flen gav sig i augusti 1963 ut på sitt livs äventyr. De kallade sig Glittertind, efter Nordens då högsta topp, och sysslade med avancerad vildmarksteknik. Målet var en expedition till Jotunheimen för att bestiga glaciären. Ledare var Lasse Pettersson, och det här är hans berättelse som Sörmlandsbygden har fått tillstånd att publicera.
Lästips:
Måndag 5/8 1963: Pollettering
Vi samlats på järnvägsstationen för att pollettera tält, sovsäcker och renhudar. Med diverse snören, remmar och rep surrar vi allt till fem kolli. Det väger 55 kilo, alltså 6,1 kilo var att bära. 19 kronor kostar kalaset.
Tisdag 6/8: Konsum
Vi var hos Birger Larsson och delade ut maten. Det var Blå bandssoppor, potatismos, torrmjölk, kex, bröd med mera i en stor hög, som skulle delas ut. För nio dagars mat blev det inte mer än 45 kronor per skaft.
Papperskartongerna kastades och maten packades i plastpåsar som Konsum höll med, dessa förseglades maskinellt. Cirka sex kilo per individ. Skönt att veta att packningen minskar för var dag. Men utgångsläget blir över 25 kilo!
Onsdag 7/8: Avresa
Tåget gick inte förrän 23.21 och grabbarna fördrev kvällen med biobesök, utom Lillis som inte kunde slita sig ifrån kräftpremiären. Vi hade platser reserverade, men det fanns gott om utryme, så de som ville kunde ligga raklång på en bänk och sova, vilket jag föredrog.
Torsdag 8/8: Till Norge
I Lilleström bytte vi tåg. Packningen var lyckligtvis framkommen och bussen väntade när vi steg av i Sjoa. På Randsverks turiststation bytte vi buss och under väntetiden hann vi äta våfflor, dricka kaffe, skriva vykort och mota ut en get ur hotellgården, till bland annat Bosses stora förtjusning.
Vi klev av vid Russli och travade i väg mot Russvatnet. Det började regna just när vi slog upp tälten. Vi lagade vår mat och kröp till kojs bortåt klockan 22.00. Efter diverse bråk och tillrättaläggande av soltak och regnskydd somnade vi för att vakna med sovsäckar och annat blött.
Mot Nordens då högsta topp, glaciären Glittertind. Foto: Privat
Väl förberedda för vandring efter många och långa övningar hemma i Flen. Foto: Privat
Janne Stridh, Bosse Stridh, Hasse Ljungkvist, Tommy Jonsson och Tommy ”Lillis” Andersson. ”TVM-tiden var fantastisk och fostrande på många sätt och vis. Man önskar att dagens ungdom skulle få uppleva något liknande,” säger Janne Stridh, då 17 år. Foto: Privat
Vid pennan, Lasse Pettersson. Foto: Privat
Titta inte ner! Foto: Privat
Fredag 9/8: Fäboden
Som sagt b l ö t t !!! Det regnar. Plask! Plask! Matlagning och inmundigande av soppor och bröd stående klädd i regnställ.
Tord och Lars-Åke har plastbotten i tältet, vilket hindrar vatten att tränga in underifrån, men ej uppifrån och från sidorna.
En fäbod ett vad bort visade sig vara mycket lämplig som bivack med en gammal kamin. Jag beordrade genast rivning av lägret och förflyttning till fäbet, där vi delade upp oss på stugorna.
Lördag 10/8: Bessheim
Vi gav oss i väg på en tur till Bessheim för att skicka vykort, dricka kaffe och köpa snacks. Birger och Lillis stannade hemma och såg till att tälten blev torra.
Söndag 11/8: Blåbreen
När alla sovit ut gav vi oss i väg, den blytunga packningen bestämde takten. 50 minuter gång och 10 minuter vila. Vi skådade ner i Kitteldal nedanför Blåbreen och bestämde efter en kort överläggning att därnere förlägga baslägret. Det skulle då ligga en dagsmarsch från Glittertind.
Vi fick plats med en öppen spis mot stenen bredvid tältet och ett plaststycke som tak fulländade alla tiders fina förgård och regnskydd. En jökeltur blev det för en del av gruppen, med isyxa uppför och rutschkana delvis nedåt.
Måndag 12/8: Glittertind
På morgonen beordrade jag avmarsch mot Glittertind 2 418 meter över havet. Kaffepaus i Glitterheim och 13.00 började klättringen mot toppen. Vädret var regnigt med sikten relativt god. Halvvägs mot toppen började det snöa. I ett decimetertjockt nysnölager nådde vi toppen klockan 16.00. Där jublade grabbarna för resans mål var ju nått. Vi kokade buljong som räckte även till några norska ungdomar. Vi rullade snöbollar och det klarnade upp och vi kunde beundra den hänförande utsikten.
Nerfärden tog bara halva tiden. I Glitterheim var det fullt med folk. 140 övernattande = dubbelt så många som det finns sängar till. Fem av grabbarna stannade kvar och sov på golvet i stora samlingsrummet. Vi andra gick tillbaka till tälten, jag tror vi sov bättre.
Minnen för livet. Foto: Privat
Tältplatsen nedanför Blåbreen i Kitteldalen. Foto: Privat
Vidunderliga vyer.
En del i gruppens förberedelse för exkursionen var resningen av vindskyddet vid Holmsjön i Flen. Allt fälldes och byggdes för hand. Foto: Privat
Ner från jökeln kom man delvis sittande. ”En hisnande men helt ofarlig rutschkana,” skriver Lasse Pettersson i sin dagbok.
Tisdag 13/8: I lägret
Dagen ägnades åt vila och pyssel med utrustningen. Frampå eftermiddagen kom de övernattande åter.
Onsdag 14/8: Memurubu och Gjende
Väckning vid fem, vi skulle med en båt från Memurubu klockan 15.00 så vi måste starta tidigt. Marschen gick mot Russvatnet via en ny svajande spång över en fors. Man fick tränga sig på tvären med den tunga packningen.
Sista natten i Joutenheim tillbringade grabbarna inomhus i ett annex till turiststationen. De fick tillbaka 10 kronor av de satsade pengarna, men de spenderades på övernattningen. Hemresan var nog black.
Torsdag 15/8: Hem
Trots att det var vemodigt att lämna en så vacker plats kände det dock skönt att det bar av hemåt mot ett mera ombonat liv igen. Klockan halv sju på fredagsmorgonen var vi hemma. Efter ett kort adjö vandrade var och en till sitt, tyngda av packningen men fyllda av många glada minnen från en trevlig och upplevelserik expedition.
· Texten är en kortad version av den fullständiga resedagboken.