Nu får vi varje ny dag minst en medial notis om dramatiska effekter av den alltmer påtagliga klimatkrisen. Om det inte handlar om gigantiska jordras i Pakistan, otaliga bränder i Spanien och Frankrike eller översvämningar i USA gäller notiserna stormar i Australien, uttorkade åkrar i Italien och på Balkan eller ökad brist på odlingsvatten från Indiens krympande floder.
Denna övertydliga verklighet skakar om oss i grunden men så länge den inte verkar beröra oss direkt ändrar vi snabbt vårt fokus mot annat i tillvaron. Många invånare i Norden, men även ledande politiker, tycks känna att klimatdramatiken mest berör andra länder och kontinenter men om vi tänker efter ser vi att krisen lämnar allt tydligare spår även i norra Europa.
Det vore ju väldigt farligt för framtiden om vi i norr känner en falsk trygghet beroende på att det främst är Sydeuropa som kämpar hårt för att lösa de dagliga och förebygga de nya hoten.
Det faktum att Sverige och EU har som mål att uppnå netto-nollnivån på CO2-utsläpp först år 2045 respektive 2050 har enligt min mening inte bara gjort regeringen passiv när det gäller konkreta och nödvändiga insatser mot den ökande krisen. Även många av våra företag och en stor del av landets kommuner har också kommit på efterkälken när det gäller att skydda våra vatten, lösa de stora sopproblemen, återanvända viktiga materiel och förbereda sig inför kommande bränder och häftiga regn.
Vi vet redan idag att de politiskt uppsatta målen för CO2- utsläppen 2030 inte kommer att nås. De politiska partierna och majoriteten av kommunerna är inte inställda på aktiv handling baserad på all den kunskap vi redan har i överflöd. Vi har visserligen en rad positiva exempel inom landet som måste spridas och göra ännu större nytta. Men vilka skall försöka få i gång klimatarbetet på allvar om det politiska systemet inte fungerar? Vi är ju i ett övertydligt nödläge.
Då kan medborgarna använda demokratins alla konstruktiva instrument på alla nivåer för att bryta dödläget och med ledning av bland annat tidigare folkrörelsers stora framgångar och erfarenheter påverka alla våra viktiga makthavare att fatta avgörande beslut.
Våra förmödrar och förfäder kunde agera. Nu är det vår tur!