I över 60 år har det tronat på Holmsjöns norra strand, genom ur och skur, kalavverkningar och återväxt. Vindskyddet i Öjaskogen utanför Flen restes från grunden av en grupp ungdomar i början av 1960-talet. Varför vindkraftsbolaget SR Energy nu valt att kalla området för Högaberget har de sina misstankar kring.
– De kör med Högaberget, men det är bara dimridåer, säger Hasse Ljungkvist.
Han är dagens ciceron ihop med Janne Stridh, bägge del av Friluftsfrämjandets ungdomsrörelse, TVM-gruppen som i början av 1960-talet reste vindskyddet.
– Vi höll på med avancerad vildmarksteknik. Det här var vårt basläger i många år, på ön ute i sjön häckade fiskgjusen. Med markägarens tillstånd fällde vi gran och tall, kvistade och barkade. Vi var 15–16 år då, 1961/62 när det byggdes, säger Janne Stridh.
Konstruktionen säkrades med handkraft, dymlingar och handborrade hål.
– När vi var unga låg vi över här på vintern och hade mycket hyss för oss, säger Hasse Ljungkvist.
– Vi låg över även när det var minus 20 grader, säger Janne Stridh.
I slutet av juli 2025 är det cirka 50 grader varmare när vandringen startar vid radioamatörernas hus. Tolv personer och en hund stegar körvägen bort, men viker snart av upp på hällarna, in i stiglöst land.
– Nu har vi hittat autostradan, säger Janne Stridh något senare när snåret öppnar sig ner mot sjön och en gammal körväg ger sig tillkänna.
Vindskyddet restes för hand 1961/62. Gruppen kallade sig Glittertind, efter Nordens då högsta topp. Målet var en expedition till Jotunheimen för att bestiga glaciären, vilket man gjorde 1963. Foto: Privat
Janne Stridh och Hasse Ljungkvist var med och byggde vindskyddet på 1960-talet, de leder gruppen genom snårig terräng fram till platsen. Foto: Ulrika Sturén
Holmsjön är en av flera sjöar i Öjaskogen. Foto: Ulrika Sturén
En igenväxt stig
På en gammal orienteringskarta, framtagen i samband med planering av O-ringen 1992, går en stig ner till vindskyddet. Spåren av den får man ha stor fantasi för se i dag, eller i varje fall nöja sig med glimtar.
– Det är kul att få visa upp det som är fint, som vi vill behålla. Lite vildmark, vindskyddet finns inte utmärkt och har gått lite under radarn, säger Hasse Ljungkvist.
– På den tiden var tallarna i vår höjd, det hade huggits här på 1950-talet. Det är inte så snabbväxande skog här på hällarna. Det vore ett helvete om de hugger ner här och sätter upp vindkraft, säger Janne Stridh.
Flensborna Ulrika Weiszhaupt och Karolina Jonsson var även med på förra veckans vandring från golfbanan till Kvarn- och Långsjön.
– Jag vill se nya gångvägar, jag är mycket okunnig på skogen och småvägar, man går det vanliga, säger Ulrika Weiszhaupt.
Hon är på jakt efter ny svampmark, men är också intresserad av hur vindkraft kan komma att förändra området.
– Att lära sig något nytt är alltid kul, säger Karolina Jonsson.
Till Kvarnsjön brukade Flensborna förr cykla för att fiska – och solbada nakna. Nu kan man räkna till minst tio förfallna bryggor kring den öde sjön.
Ulrika Weiszhaupt fyller i gästboken, den tredje i vindskyddets 60-åriga historia. Foto: Ulrika Sturén
Stopp för kantarellplock! Foto: Ulrika Sturén
Det ursprungliga taket var rundtimmer. Foto: Privat
OK Nalle var medarrangör för O-ringen i Södertälje 1992. Kartan över Öjaskogen togs då fram som en tänkbar etapp. Foto: Ulrika Sturén
En bit på väg. Foto: Privat
Populär plats för skogsfågel. Foto: Ulrika Sturén
Synliggöra naturvärden
Arrangör för vandringarna är den ideella Föreningen Högaberget, som arbetar för att stoppa bygget av elva vindkraftverk i området. De mobiliserade snabbt med hemsida, informationsmöten, swishinsamling och Facebooksida.
Genom att anordna vandringar vill man visa politiker, beslutsfattare och allmänhet vilket område det gäller och synliggöra naturvärden som riskerar att försvinna.
Med Centerpartiet får man säga att man lyckades, efter vandringen i juni skickade partiet ut ett pressmeddelande där man tar rygg på Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna och säger nej till en etablering på Högaberget enligt nuvarande förslag.
– Det här är mark som haft gott om skogsfågel genom åren, en stor spelplats för orre bland annat, säger Janne Stridh.
”Flens Amazonas”
Men namnet ja, hur var det nu med det. Öjaskogen i folkmun. I kommunens översiktsplan från 2015 heter området Öjaskogen/Prästgårdsskogen och pekas ut som ett viktigt rekreationsområde. Det är också platsen för den tilltänkta ”Förbifart Flen” som diskuterats i över 20 år.
”Flens Amazonas” har vi hört från ett håll, detta eftersom området är den lunga som förser stan med frisk luft.
Den tilltänkta vindkraftsetableringen markerad i svart, Högaberget i rött, elva planerade vindsnurror markerade i lila.
”Det här är mark som haft gott om skogsfågel genom åren, en stor spelplats för orre bland annat,” säger Janne Stridh. Foto: Ulrika Sturén
Hasse Ljungkvist visar bilder från när vindskyddet byggdes. Foto: Ulrika Sturén
Måns Danneman i föreningen Högaberget är uppväxt just norr om det utpekade området.
– Högaberget är SR Energys namn, som är helt anonymt för att man inte ska reagera. Jag är uppvuxen här men har aldrig hört det. Därför hade vi stora diskussioner när vi skulle döpa föreningen, men vi landade till slut i Högaberget eftersom företaget använder det, säger Måns Danneman.
Att namnet skulle vara valt för att vara anonymt eller skapa dimridåer tillbakavisas av SR Energys projektchef Dan Sandros.
– Vi brukar försöka leta upp ett namn som har en anknyrtning till platsen, som finns i någon karta och det är inte alltid samma som används av ortsbefolkningen. Högaberget passar väl också bra, även om det i sig inte är ett jättehögt berg, säger Dan Sandros.
Lantmäteriets karta
Högaberget är utmärkt på Lantmäteriets karta, som en höjd öster om Långsjön, placerad i den östra delen av det tilltänka etableringsområdet.
– Det är inte så att man inte ska veta var det är, vi delar många kartor och det är tydligt vilket område som avses, säger Dan Sandros.
Ursprungstaket hade mossa, men i dag är det takpapp, senaste omläggningen var 2013 i samband med att området kalavverkades. Foto: Privat
Mossan brer ut sig som ett fluffigt täcke under fötterna på Ulrika Weiszhaupt och Karolina Jonsson. Foto: Ulrika Sturén
Nordens då högsta topp, glaciären Glittertind. Foto: Privat
Exkursion Glittertind i Jotunheimen, 1963. ”TVM-tiden var fantastisk och fostrande på många sätt och vis. Man önskar att dagens ungdom skulle få uppleva åtminstone något lite liknande medans vi har vår fina natur kvar,” säger Janne Stridh. Foto: Privat
Väl förberedda för vandring efter övningen hemma i Flen. Foto: Privat
Fikapaus vid Holmsjön. Foto: Ulrika Sturén