På öppet hus på Askölaboratoriet träffar vi Tant Tång och den missförstådda modiga storspiggen, en riktig buse som hotar gäddan – men också en mysig hemmapappa som vaktar äggen i boet. Här i Trosas skärgård har det bedrivits Östersjöforskning sedan 1961.
Lästips:
Doktoranderna Emil Kraft och Markus Olsson drar en landvad genom Silénviken, förmodligen Östersjöns mest undersökta vik, döpt efter Askölaboratoriets grundare Lars Silén.
En liten mink flyr genast fältet och gömmer sig i vassen. Vaden fungerar som en manuell trål längs den grunda botten. Exursionsdeltagarna är i åldern 0–89 år och flockas nyfiket på klipporna när nätet ska vittjas.
– Vi är här för att lära oss mer om Östersjön, säger Fatima Bentefour, stockholmare med landställe i Trosa.
Nikolai Ogonowski Sanfridsson, 2,5 år, hälsade på pappa Martin på jobbet. Foto: Ulrika Sturén
Tant Tång: Lena Kautsky kom till Askö första gången vid midsommar 1974. Foto: Ulrika Sturén
”Mer artrikt än man tror”
En stor id, en karpfisk, släpps direkt tillbaka i havet. I fångsten finns också snäckor, smörbult, rödspätta, storspigg, hästräka, tångräka och havsnål, en typ av sjöhäst.
– Det är ändå mer artrikt än man tror i grunda vikar i Östersjön, det är ganska unikt eftersom det är ett utblandat hav, säger Emil Kraft.
Han håller upp en näve spigg och visar hanens lekdräkt, den vackra röda magen och det blå ögat. Storspiggen har också ett jäkla humör när han skyddar boet med ägg.
Kanske har den som Emil Kraft menar fått ett oförtjänt dåligt rykte. Men det är ett faktum att spiggvågen är ett problem, där den tar över vikar som tidigare dominerats av gädda och abborre.
Alicia Bentefour, Johan Lindberg och Fatima Bentefour tog med sig både mormor, moster och kusinerna på exkursion. Foto: Ulrika Sturén
”Mina vadarstövlar läcker,” konstaterar Emil Kraft när han stövlar ut med landvaden i högsta hugg. I nätets andra ände står doktorandkollegan Markus Olsson. Foto: Ulrika Sturén
Askölaboratoriet från ovan. Foto: Stockholms universitet
Robot Iguana, inspirerad av en havsleguan går på fyra ben och kan simma. Foto: SMaRC
Kartlägger gäddan
På andra sidan forskningsstationen pågår ett projekt för att ta reda på just spiggens – och pungräkans – roll för gäddynglen. I 30-talet små bassänger har Martin Ogonowski från SLU:s sötvattenlaboratorie olika kombinationer fiskar och räkor i grovfiltrerat havsvatten.
– Vi tittar på interaktionen mellan arterna eftersom man haft problem med reproduktion av gädda i utskärsområden, bland annat här på Askö finns knappt några vuxna fiskar kvar, säger Martin Ogonowski.
Andra misstänkta för gäddrov är skarv och säl. Resultatet kommer först om något år, experimentet går ut på att förstå reproduktionsmekanismen hos gäddan.
Öns ende fastboende. Foto: Ulrika Sturén
Martin Ogonowski arbetar till vardags på SLU:s sötvattenlaboratorie på Drottningholm i Stockholm. I bakgrunden syns hans gäddprojekt på Askö. Foto: Ulrika Sturén
Askölaboratoriet, sedan 1961. Foto: Ulrika Sturén
Snittar blåstångstoppar
Öns enda fastboende, Johan Wenngren som är både bonde och forskare, ser efter gäddynglen när Ogonowski är på fastlandet. Gäddynglen är importerade från Åland, här finns inga att finna.
– Den här är sex veckor gammal och har bott i en kontrollbassäng med bara gäddor, så i teorin ska den må bra. Men tyvärr måste den vara död när den ska vägas och mätas så den ska läggas i sprit när dagen är slut, Johan Wenngren.
Inne i laboratoriet hittar vi marinekologen Lena Kautsky, känd som Tant Tång. Hon snittar blåstångstoppar för att visa besökarna hur lätt man faktiskt med blotta ögat kan se om det är han- eller honväxter.
– Blåstången är otroligt viktig för miljön, vi brukar kalla den för Östersjöns skog. Den kan bli minst 20 år, kanske 50. Så länge fästskivan överlever bildas det hela tiden nya grenar, säger Lena Kautsky.
Arten förökar sig vid full och nymåne – och för att ta reda på varför i hela friden det är så håller Kautsky på att ansöka om medel för att skicka ut algen i rymden. Teorin är att det är månens minimala dragningskraft den känner av.
– För att se om den håller sin klocka på rymdstationen måste den vara i rymden i minst 14 dagar. Men blåstången är bara mogen från april–juli, så det är lite pyssel, kanske blir det 2026 eller 2027, säger Lena Kautsky.
”Dancing with robots,” säger Ignacio Torroba som får hjälp av Mrudul Chellapurath när sensorerna ska kalibreras bland annat genom att gå i cirklar. Foto: Ulrika Sturén
Lolo – Askölaboratoriets största ubåt. Foto: Ulrika Sturén
Askölaboratoriet ligger cirka 30 minuters båtresa från Trosa. Foto: Ulrika Sturén
De tre små havsfarkosterna ska lära sig att styra autonomt och kommunicera via akustik. Ett slags triangulering fast med två ledarbåtar och en följare. Foto: Ulrika Sturén
Emil Kraft slår ett slag för den missförstådda spiggen. Foto: Ulrika Sturén
Östersjöns mest undersökta vik? Foto: Ulrika Sturén
En smörbult, men för att kunna säga om det är den invasiva svartmunnade varianten krävs en längre besiktning. Foto: Ulrika Sturén
Storspiggen i lekdräkt, men röd mage och blått öga. Foto: Ulrika Sturén
Robot på fyra ben
Askölaboraoriet har verksamhet året runt, hit kan forskare komma över dagen eller bo i perioder. Bland utrustningen märks rader av vadarstövlar och håvar – båtar och skepp – robotar och ubåtar.
Inne i båthuset huserar Swedish Maritime Robotics Center. Mrudul Chellapurath visar sin robot Iguana, inspirerad av en havsleguan (Marin iguana).
– Den kan både simma och gå och kommer närmare havsbotten utan att förstöra sediment med till exempel en propeller, säger han.
Under ytan fungerar inte GPS-signaler, därför försöker man också att lära en trio små havsfarkoster att styra autonomt och kommunicera med ultraljud. Lyckas man är tanken att skala upp och kunna ha en mycket större följarbåt bakom de två små ledarbåtarna uppe på ytan.
Hur mår då Östersjön? Tackar som frågar, inte så bra.
– Det är en ond cirkel. Det tar cirka 30 år för det syrefattiga vattnet att bytas ut. Men en internbelastning tillför fosfor, trots att den yttre tillförseln är strypt, säger Caroline Raymond, vars föredrag var välbesökta och uppskattade av de vetgiriga besökarna på Askö.
Mikael Johansson, Stockholm och Bengt Nilsson, Ekerö passade på att ta en långpromenad i naturreservatet på den långsmala ön. Foto: Ulrika Sturén
Mrudul Chellapurath visar sin robot Iguana, inspirerad av en havsleguan (Marin iguana). Foto: Ulrika Sturén
Mångsidig robot med fyra ben, inspirerad av en ödla som kan både gå och simma. Utan propeller kan man komma nära havsbotten utan att riva upp och förstöra sediment. Foto: Ulrika Sturén