Valpen växer så det knakar, gänglig men fortfarande söt som ett troll. Snart sju månader gammal är han på väg in i slyngelåldern. Tar större och större svängar och verkar ibland ha kraftiga vaxproppar i öronen. Vi har olika åsikt om en hel del saker. Gäss till exempel. Eller för att vara precis – gåsskit. Han blir helt oregerlig och skopar i sig otroliga mängder. Vi har helt enkelt fått överge våra favoritpromenader längs stranden, över strandängarna. Även grusvägarna mellan åkrarna är omöjliga att passera.
Jag minns slutet av 1980-talet när en av de fågelarter som skådarna blev glada över var grågåsen. Den hade under många år minskat kraftigt. Och när de första vitkindade gässen något senare dök upp var vi upphetsade. De är så vackra med allt det ljusa och dessutom nättare än kanadagåsen – som ju dessutom är inplanterad.
Jag minns en reportageresa till Gotland där Sveriges enda koloni med häckande vitkindade gäss fanns. Det var sensationellt hur de slagit sig ner på den lilla holmen utanför den östra kusten under sin flyttning mellan Arktis och övervintringsområdena nere i Europa. Inte i min vildaste fantasi skulle jag kunna föreställa mig att de skulle dominera min omgivning 25 år senare. Men det gör de.
Förra sommaren betade de sig igenom stora delar av granngårdens åker. De började i ett område där vårens översvämningar hade skapat gles tillväxt och så flyttade de kanten längre och längre in. Jag minns när länsstyrelsen kom med skrämselgrejor för ett antal år sedan. En stor uppblåsbar orange figur som reste sig med jämna mellanrum och lät som ett bilalarm.
Den kombinerades med flagglinor som skulle skrämma fåglarna. Om det fungerade? Vad tror ni? Efter mindre än en vecka struntade de högaktningsfullt i skrikhalsen och snart kunde vi se hur de gärna betade under flagglinan – för den funkade som ett skydd mot rovfåglar till exempel.
I begynnelsen fungerade örntricket: man sträcker ut armarna, rör dem långsamt upp och ner och hela gänget är på vingarna. Numera gäspar de uttråkat. ”Det är bara HON igen.”
Som vanligt har vi människor ett finger med i spelet. Tillgången på mat året runt när lantbruket allt med gått över till höstsådda grödor är en förklaring. Minskad jakt kan vara en annan. Den vitkindade får inte jagas alls, eftersom den var så sällsynt.
Apropå jakt och gäss så visar nya studier att var fjärde gås som undersökts har hagel i kroppen. I Sörmland och Örebro betydligt fler än i Västernorrland. Att bli påskjuten med hagel är smärtsamt för fåglarna. Och trots att jag kan förbanna dem så vill jag dem inget ont.
Allt det här ligger långt över valpens horisont. Han ser knappt själva fåglarna i sitt ivriga bajsätande.