Sverige får inte följa i Finlands minerade spår

Finland har nyligen beslutat att lämna Ottawakonventionen, det internationella förbudet mot personminor. Estland, Lettland, Litauen och Polen har också meddelat att de avser att dra sig ur.

Nu hörs röster i Sverige för att följa samma väg. I slutet av 2024 föreslog Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna att slopa förbudet mot personminor och klustervapen inom det svenska försvaret. Detta är en farlig utveckling. Sverige måste tydligt fördöma alla avsikter att lämna förbudet och stå fast vid det livsviktiga avtal som räddat liv och förhindrat lidande för civila i både fred och krig, skriver Svenska Freds.

På 1990-talet gick stater, civilsamhället, humanitära aktörer och militära experter samman för att förbjuda personminor. Kampanjorganisationen International Campaign to Ban Landmines bildades, där Svenska Freds drev frågan i Sverige. Resultatet blev Ottawakonventionen som sedan 1997 på goda grunder förbjuder användning, produktion, utveckling och lagring av personminor. Sverige är en del av avtalet, som haft stor effekt: produktionen har minskat kraftigt, miljontals minor har förstörts, och bara ett fåtal länder – som Ryssland, Myanmar, Iran och Nordkorea – har använt dem på senare år. Konventionen har varit avgörande för att stigmatisera personminor, tre fjärdedelar av världens länder har anslutit sig och många även utanför avtalet respekterar dess innehåll.

En personmina är konstruerad för att detonera när en människa rör vid eller kommer i närheten av den, till skillnad från fordonsminor som utlöses av tunga militära fordon. Personminor kallas ibland missvisande för truppminor. Det är vilseledande eftersom det är det faktum att de främst drabbar civila, inte militär trupp, som lett till att de förbjudits.

I verkligheten är det barn som leker, bönder som odlar , människor på flykt som drabbas. Personminor är oförenliga med folkrätten just eftersom de inte kan skilja mellan civila och stridande utan dödar och lemlästar urskillningslöst i decennier efter att konflikten är över. Svenska vapenföretag tillverkade och exporterade minor, tex sålde Bofors sprängmedel till Italien som såldes vidare som minor till Irak. De placerades ut i Kurdistan där de än idag kan hittas över 30 år senare.

Nu hörs återigen argument för att personminor skulle ha militär nytta, att det finns säker teknik och att säkerhetsläget kräver det. Inget kunde vara mer felaktigt. Det finns ingenting som hotar människors säkerhet mer än att underminera folkrätten och de principer som skyddar civila och minskar mänskligt lidande.

Ottawakonventionen bygger på att personminors mycket begränsade militära nytta inte väger upp de enorma humanitära konsekvenserna, en slutsats som också militära officerare har bekräftat i flera rapporter. Den tekniska utvecklingen har stagnerat, då de stater som är del av konventionen förbinder sig att inte utveckla dessa vapen. Redan på 1990-talet talades det om ”säker” teknik, men fakta talar för sig själva: 84 procent av offren är civila, och 37 procent av dem är barn.

När länder nu lämnar konventionen försämrar de aktivt skyddet av civila, ökar den kostsamma röjningsbördan och sätter sin befolknings liv på spel om de kontaminera sitt eget territorium. Sverige måste, precis som Norge, tydligt fördöma alla intentioner att lämna förbudet. I en tid när internationell rätt hotas är det viktigare än någonsin att vi håller fast vid avtal som räddar liv, skyddar civila och förhindrar mänskligt lidande. Att svika dessa principer är inte bara ett misstag – det är en direkt fara för vår gemensamma framtid och säkerhet.