Som 19-åring flyttade Cathrine Moestue från Norge till Eskilstuna för att gå en teaterutbildning. Men i stället för ett bekymmersfritt studentliv lärde hon känna en man som drog in henne i en isolerad sekt där hon blev kvar i flera år. Nu har hon skrivit boken ”Sekten — De kallar mig Roxy” om sina erfarenheter.
Lästips:
Det är en solig vårdag i Oslo där Cathrine Moestue är bosatt sedan många år tillbaka. De senaste decennierna har hon varit verksam som psykolog och traumaexpert men som ung var målet att bli skådespelare. 1984, när hon var 19 år gammal, hade drömmen tagit henne till Eskilstuna och en teaterutbildning på Entertainer Art School, men tiden i Sverige blev inte som hon hade tänkt sig. Även om det gått mer än fyrtio år sedan händelsen minns hon tydligt det första mötet med mannen som skulle prägla hennes liv under de kommande åtta åren.
— Vi hade en uppvisning på en galleria med skolan när en man kom fram till mig och viskade ”I could need someone like you on my team” i mitt öra, sedan försvann han i väg. Jag minns att jag fick rysningar i hela kroppen även om jag inte kunde förstå vad han menade, berättar Cathrine som får veta av sina klasskompisar att mannen är engelsklärare på skolan.
En ung Cathrine Moestue kom till Eskilstuna med skådespelardrömmar, men sögs in i en sekt. Foto: Privat
”Jag minns att jag fick rysningar i hela kroppen även om jag inte kunde förstå vad han menade,” säger Cathrine Moestue om första mötet med sektledaren. Foto: EInar Aslaksen
Blir vegetarian och slutar röka
Det blir början på en relation som blir allt mer intensiv ju längre tiden går.
— Till en början kändes vänskapen väldigt positiv, att få uppmärksamhet av en vuxen man utan att det var sexuellt på något sätt, berättar Catrine Moestue som snart börjar förändra sitt liv utifrån mannens önskemål.
Hon slutar röka, blir vegetarian och börjar intressera sig för de frågor han brinner för. Parallellt pågår svältkatastrofen i Etiopien och med avstamp i den började mannen ha moralfilosofisk undervisning med några av studenterna. Efter en tid avslöjar han en hemlighet för Catrine Moestue.
— Han sa att han inte är den jag tror att han är utan en gerillaledare som gått under jorden. Där och då känns det som det måste vara sant, berättar Cathrine som också får höra att det finns soldater i hans organisation som inte är nöjda med att han berättar det här.
”Handlar om liv och död”
De skriver ett kontakt om att hon aldrig får föra informationen vidare, gör hon det kommer det få stora konsekvenser.
— Plötsligt blev mitt liv väldigt allvarligt, det handlar om liv och död för mig och min familj. Det är den händelsen som ändrar allt.
Även om Catrine försöker komma undan flera gånger dras hon tillbaka in i mannens kontroll. Så småningom flyttar hon och några andra unga kvinnor in hos honom i en lägenhet i Stockholm. Cathrine säger upp bekantskapen med sin familj och vänner och mannen bestämmer att hon ska byta namn till Roxy Lenina. Nu följer flera år där Catrine tillsammans med mannen och de andra kvinnorna lever isolerat och flyttar runt mellan lägenheter i olika europeiska städer. Samtidigt blir mannen allt mer våldsam. Sommaren 1992 bor de i Köpenhamn men under en utflykt till Århus kommer en oväntad vändpunkt.
— Det var en så där solig dag som det är i dag. Jag gick in i en affär och där stod en vacker, ung palestinsk flykting och sålde grönsaker. När jag kom in lyste han upp. De var något som skedde där med den övermannande kärleken.
En morgon i Köpenhamn springer Cathrine Moestue och vänder aldrig tillbaka. Nu har hon skrivit boken ”Sekten — De kallar mig Roxy” om sina erfarenheter. Foto: Cathrine Moestue
Ingenting hände
Efter ett kort kärleksmöte återvänder hon till sin grupp med ett bultande hjärta.
—Jag tänkte att nu har jag gjort en så rebellisk handling att han kommer se det på mig. Men så hände ingenting. Då förstår jag att jag kan göra saker som han inte kan upptäcka.
Dagen därpå vaknar Catrine tidigt. De är tillbaka i Köpenhamn och hon går ut för att göra ett ärende. När hon kommer tillbaka möts hon av mannen som är rasande för att hon gått ut utan hans tillåtelse. Han slänger henne på golvet, tar fram en kniv och skriker att han ska döda henne. Trots hoten lugnar mannen ner sig men för Cathrine Moestue får händelsen stor betydelse.
— Det var så allvarligt att jag vaknade. På något sätt tog han död på Roxy den dagen. När vi går och lägger oss på kvällen väntar jag till de andra somnat, sedan smyger jag ut ur lägenheten och springer för livet.
Boken satt långt in
Att skriva en bok om sin tid i sekten var långt ifrån självklart. Länge var Cathrine tyst om den här delen av sin historia. Men för ungefär tio år sedan, när det uppdagades att två norska systrar radikaliserats och rest till Syrien för att ansluta till IS, förstod hon att hennes erfarenheter kunde vara viktiga.
—När jag läste i tidningen om de två systrarna kände jag att det saknades något. Ingen skrev om den relationella aspekten, säger Cathrine som började engagera sig i arbetet med att ta hand om radikaliserade unga. Samtidigt började hon processa det hon själv varit med om. När hon väl satte sig ner för att skriva var det en stor utmaning.
— Det var jättejobbigt att skriva den här boken. Det var en del av mig som ville skriva den och många delar som inte ville det. Jag grät hela tiden men det var en lindrande sorg.
Även om åren i sekten fortfarande är en mörk period i hennes liv kan hon se att de också fört något ljust med sig.
— Jag har känt otroligt mycket skam men nu känner jag att jag har vänt smärtan till något meningsfullt. Att min berättelse kan betyda något för andra. Det är många som skriver till mig och berättar att bara genom att läsa boken har de förlorat tio kilo av sin skam. Det är en otroligt fin återkoppling att få.