De som förespråkar en minskad konsumtion för att rädda planeten tror att ekonomisk tillväxt innebär att mer av jordens resurser måste förbrukas. Men i många länder ökar BNP samtidigt som utsläppen minskar även med hänsyn tagen till att importvarornas produktion sker utomlands. Allt mindre av jordens resurser används samtidigt som vår produktion sker genom minskade utsläpp av koldioxid.
Nerväxtförespråkarna anser inte att det går tillräckligt snabbt och vill stoppa tillväxten för rika länder. De anser dock att fattiga länder måste få växa för att uppnå vår levnadsstandard.
Då uppstår ett olösligt problem. I den rika världen finns den största marknaden för de varor och tjänster som produceras i de fattiga länderna. Om de rika länderna ska minska sin konsumtion så minskar efterfrågan på de varor och tjänster som produceras i fattiga länder. Det innebär lägre inkomster i de fattiga länderna som annars hade kunnat användas till bättre sjukvård, utbildning och infrastruktur. Lägre inkomster ger färre investeringar i grön teknik som skulle ha ersatt den äldre produktionsapparaten.
I de rika länderna gör minskade inkomster att offentlig och privat forskning och utveckling av grön teknik upphör. Minskade skatteintäkter leder till att länderna inte har mycket utrymme kvar efter utgifter för skolväsen, sjukvård, äldreomsorg och polisväsende. Den privata sektorns investeringar kollapsar eftersom det inte finns några förväntningar om framtida vinster.
Det finns en del nerväxtförespråkare som inte nöjer sig med att vi ska bli fattigare. De vill dessutom att vi ska föda mindre barn. Om ovanstående utveckling realiseras så behövs i och för sig inga andra åtgärder. Den Malthusianska fällan slår igen och barnafödandet i våra länder kollapser med fallande inkomster.
Nerväxtförespråkarna ställer krav på minskad befolkningstillväxt eftersom de anser att konsumtionen och produktion måste minska för att rädda planeten. Det vore förödande för miljön i framtiden då en minskad befolkningsökning leder till en minskad yrkesverksam befolkning. Redan i dag minskar den yrkesverksamma delen av befolkningen i många länder. Denna befolkningsandel får en allt större försörjningsbörda gentemot de yngre och äldre andelarna av befolkningen.
Färre som arbetar är dåligt för planeten av två anledningar. Eftersom folk sparar mer i sin yrkesverksamma ålder så kommer sparandet i ekonomierna att minska. Det leder också till lägre investeringar i ny grön teknik. Den framtida kapitalstocken kommer att vara äldre, mindre och mer resurskrävande än vid en annan utveckling. Dessutom innebär en svagare befolkningstillväxt att det finns färre människor som kläcker nya idéer som kan förverkligas i nya produktionsprocesser, varor och tjänster som förbrukar ännu mindre resurser än idag.
Nerväxt leder till en smutsigare värld. Om i stället en fortsatt tillväxt med lägre utsläpp får fortsätta så räddas planeten, även om den nuvarande inkompetenta regeringen ibland klantar sig.