Pergolan ger en naturlig skugga och i Per och Annika Giertz trädgård syns inte skymten av parasoll, fällbara solstolar eller trätrallar.
Naturens eget material har använts när trädgården byggts upp. Gråsten, sandsten och ekpålar är grundmaterial – förutom allt det gröna och färggranna som naturen bjuder på.
Det syns att pumpasäsongen är i antågande.
Eken är bara ett av alla träd runt torpet. Här finns även Mullbär, Judas träd, Valnöt och Platan.
Per och Annika Giertz har byggt upp sitt dolda smultronställe i Mälaren, på Öknö i närheten av Strängnäs.
Naturlig skugga från trädens kronor. På Öknö finns inga parasoll.
Annika Giertz pysslar i grönskan.

Deras passion blev en unik vinträdgård

Oknön är ett dolt smultronställe i Mälaren, i närheten av Strängnäs. Här har paret Annika och Per Giertz skapat en unik trädgård med inspiration från England och Italien, men med rötterna benhårt fast i den sörmländska myllan.

Den heta sensommarvärmen ligger kvar, trots att vi är inne i årets första höstmånad. Längs väg 55, efter Strängnäs, dyker avfarten till Aspö upp och här börjar också den trollska vägen till Oknö, som kantas av alléer, berg, gods och torp.

Paret Giertz bor i ett rött torp, inbäddat i grönska på gränsen mellan åkermark och skog. Kaffet är framdukat i typiska mormorskoppar i en pergola som skuggas av vinrankor.

– Sörmland är ett omväxlande odlingslandskap som vi vill ta tillvara på, säger Per Giertz.

Väl genomtänkt

För snart 40 år sedan skissade agronomstudenten Per upp en framtida trädgård runt det nyinköpta torpet som skulle bli hans och hustrun Annikas sommarparadis.

– Trädgårdsintresset har alltid funnits och jag har plöjt all tänkbar litteratur. Här ville vi skapa en brittisk romantisk trädgård men som såg naturlig ut i den här miljön, förklarar han.

– Det kanske ser ut som om den vilda naturen omkring oss bara finns där men övergången är noga planlagd för att vara helt omärklig. Det vilda är väldigt kontrollerat. Det här ingick i planen och vi har i alla år försökt följa den.

Är det här Pers passion eller delar du den fullt ut?

– I allra högsta grad, svarar Annika. Sedan är det väl Per som är trädgårdsarkitekten medan jag underhåller, rensar ogräs och klipper rabatter.

– Det kanske låter trist men jag gillar det. Ibland tror man att det aldrig ska ta slut men så plötsligt ser det otroligt fint ut. Det ger mig en härlig känsla av tillfredsställelse.

Stort vinintresse

Parallellt med trädgårdspassionen har paret också ett stort vinintresse. De är aktiva i Munskänkarna och åker gärna på vinresor. Att det började stoppas ner en och annan vinplanta i trädgården är väl därför inte så otippat. Men i dag har man 450 vinstockar, men inte enbart i raka rader utan de gömmer sig på ett naturligt sätt runt om i trädgården. Och så förstås kantas den medelhavsinspirerade pergolan av vinrankor.

Det märkliga är att vinrankorna mitt i Sörmland ser helt naturligt ut och här finns nog Sveriges absolut vackraste vinträdgård. Ett hundratal flaskor stilla vitt vin av druvan Solaris produceras i dag av Fröstads vinträdgård som en gång var Sveriges nordligaste.

– Det är det här som är viktigt, naturligheten. Vi har, likt engelska förebilder skapat rum i trädgården. Här finns ett ”woodland” med olika magnolior men under dessa har vi planterat sörmländska ormbunkar.

”Form, färg och doft”

På ett annat ställe är en hundraårig ek inklädd i murgröna och av en slingrande kaprifol.

– Det är viktigt för oss att inte bara tänka horisontellt och vertikalt utan också i form, färg och doft, säger Per.

– Det ska vara mycket av samma. Inte en lavendel utan snarare hundra, en explosion. Samtidigt ska man tänka på detaljerna. I massverkan måste betraktaren kunna titta på nära håll och båda ska upplevas som vackert.

Annika flikar in och påpekar vikten av att bejaka de ålderdomliga torparblommorna.

– Vi är i Sörmland och det ska kännas, vilket gör att de enkla blommorna ska dominera. Det får inte blir en radhuskänsla här, säger hon.

De brittiska och italienska influenserna är också viktiga i trädgården och tanken är att de olika förebilderna ska inspirera varandra.

– Men allra viktigast är kanske ändå att trädgården ska vara levande. Den måste tåla umgänge och barnlek. Det får aldrig bli något slags finrum, säger Annika.