Så här års är bantning för stranden på tapeten. Själv tänkte jag plastbanta. Jag fick mig en rejäl tankeställare när jag öppnade lådan med insektsnät och några plantor till mitt ängsprojekt som jag beställde när jag ändå betalade en frakt. Kartongen var förvånansvärt stor och ut vällde luftfyllda små plastkuddar. Mängder. Själva plantorna låg sedan en och en i stora hårda plastfodral. Jag åstadkom ett berg av plast. Skämskudde på.
Vi har med oss flergångskassar när vi handlar, tar frukt och grönt i papperspåsar som vi återanvänder. Ändå är plastsorteringspåsen alltid full. Vi lämnar plikttroget på återvinningsstationen, men bara en tredjedel av den återvinns. Många förpackningar består till exempel av olika sorters plast som är svåra att återvinna. Tittar vi på all plast är det bara 10–15 procent som används till ny plast igen. Resten blir skräp eller eldas upp.
Visst; plast är bra. Den gör bilar lättare så att de förbrukar mindre bränsle, gör att våra livsmedel håller sig längre. Klimatsmart visst. Plast är också oumbärligt inom medicinen till exempel. MEN, baksidorna är många.
Haven fylls av plast, både stora fraktioner och så kallad mikroplast som djuren äter i tron att det är mat. De trasslar in sig och plasten lagras i deras kroppar. Över en miljon fåglar och flera hundra tusen däggdjur dör varje år. Plasten hittas överallt. På Antarktis, i Arktis och nu börjar forskarna också hitta den i våra kroppar; i blodet, inre organ och till och med i hjärnan. Vad det får för effekter vet vi inte än. Vi kan anta att det inte är bra.
För att minska användningen av den fossila oljan görs i dag plast av olika vegetabilier som majs till exempel. Tyvärr visar ny forskning att den plasten också verkar hälsoskadlig.
Då skulle ju ett första steg kunna vara att skippa all onödig plast. Onödiga förpackningar och engångsplast. Mycket av emballagematerialet skulle vi slippa om vi handlade mer lokalt i stället för att beställa på nätet.
Inför arbetet inom EU med att minska användningen av engångsplast framställdes det av motståndarna som ett angrepp på vår frihet; rätten att stressa i väg med en mugg kaffe med plastlock eller hämtlunchen. Nu är sugrör av plast förbjudna och livet verkar väl inte ha blivit sämre av det.
Jag skulle i stället säga att våra liv skulle bli bättre med frihet från alla onödiga förpackningar. Tänk att slippa riskera att sticka saxen i handen i kampen för att öppna plastlager tre runt den lilla leksaken.
Vad sägs om att starta en proteströrelse i sommar? Tänk om vi alla skulle lämna onödiga förpackningar kvar i affären. Bara som en signal.
Och som vanligt är mitt råd också att odla mer själv. Hämta middagen i trädgården. Helt förpackningsfri.