En vänlig grönska har svept in vårt avlånga land i syrendoft och fågelkvitter. Vänlig, förlåtande och grön ter sig världen. Det är liksom enklare att vara människa när kvällarna är varma och mornarna ljusa. Inga bilrutor som ska skrapas fria från frost, snödrivor att ta sig igenom eller evighetslånga mörka nätter att forcera. De leriga stövlarna kan bytas mot sandaler. Vinterns tungsinne kan bytas mot lätta dagar med mjukglass och resor med lätt packning.
Nyligen följde jag med dottern på konsert med Taylor Swift och häpnade över stämningen. Jag har varit på många trevliga festivaler och musikkonster genom åren, men aldrig träffat en publik med så snäll stämning.
De finklädda besökarna från hela världen bemötte varandra artigt och familjärt. Jag undrade om det var Stockholms leende majskrud som påverkade, men dottern hävdade bestämt att det är så kulturen för Swifites är. Det ingår att vara snäll och stå upp för varandra.
Inte ens efter framträdandet när de 60 000 besökarna skulle ta sig ut ur arenan för vidare transport med tunnelbanan uppstod tumult eller trängsel. Skrattande, sjungande fortsatte publiken att byta armband med nya bekantskaper och berömma varandras outfit.
Inom vård och omsorg finns utbildningar för att skapa ett vänligt bemötande. Vänlighet är ett verktyg för bättre mående, ett inkännande bemötande och en varm stämning kan till och med leda till att patienten upplever mindre smärta.
Logiskt tänker jag, nynnande på den vackraste sommarpsalmen, där jag sitter i min lilltraktor på väg för att titta till fåren i den undersköna sörmländska spenaten. Det är dags för en vänlig era.
Leenden föder leenden, skratt har bevisat positiva effekter på hälsan. Lyckokänsla stärker kroppen mer än alla syntetiska vitaminer i hela världen. Det är dags att snällhet uppgraderas från naivitet till ett effektivt redskap för kostnadsbesparingar i samhället. 2024 borde bli året då vänlighet införs som obligatoriskt ämne i grundskolan.
Jag slår på P1 och avbryts bryskt i min laggårdsbacksfilosofi när jag hamnar mitt i en debatt inför EU-valet. Döm om min förvåning när jag hör politikerna säga:
”Förståelse för olika perspektiv”, ”jag håller till viss del med dig”, ”vi måste ta ansvar nu”, ”hjälpas åt över partigränserna att värna demokratin”.
Jag skyndar mig att stänga av radion med det värdiga, konstruktiva meningsutbytet klingande i huvudet. Vill bevara det goda samtalet och inte höra eventuell fortsättning av personangrepp eller hotfulla utfall. Jag vill sitta här och tänka att även våra toppkandidater, de som kommer att styra vår EU-gemensamma framtid, också har fattat att värdig vänlighet är effektivt. En snäll, kreativ kultur sparar pengar och skapar möjligheter.
Kanske har debattörerna gått utbildning, kanske har de blivit coachade av en snordyr konsult. Det är ointressant i sammanhanget. Det viktiga är att vi alla – i en tid när så mycket står på spel – agerar som den bästa versionen av oss.
Lite vänligare, lite värdigare. Just för att det i slutänden är det enda som spelar roll.
Just för att världen, smekt av sommarvindens ljumma fläkt och fagra örtesängar är värd att värna mot krig, konflikt och klimatförändring. Och nog är det enklast att börja just nu, när solens ljus och lundens sus och bäckens sorl bland viden, förkunnar sommartiden.