Säg upp dig, våga vägra bli en surpitt

Känner ni lycka och tacksamhet på jobbet ibland?

Jag frågar inte för att ge någon dåligt samvete, eller för att påstå att jag har ett bättre jobb än någon annan. Jag bara undrar.

När detta skrivs, söndagen den 19 maj, är jag på turné med en barnmusikföreställning i Finland. Vi spelade en föreställning i Ekenäs i går och vi har sju föreställningar kvar att spela denna vecka, i Esbo-trakten och i Pargas.Men den här söndagen är det spelledigt. Jag går på en naturstig på en ö som heter Kopparö och jag känner mig glad och lycklig över det jobb jag har, som tar mig till så många nya platser. Jag har tagit mig ut på ön med cykel, via småvägar och en vajer-färja.

Solen har stekt mig frän hela dan och jag har tagit årets första havsdopp! I vinter ska jag turnera runt halva Finland: Björneborg, Lahtis, Tammerfors, Jyväskylä, Karleby och Hyving … och det är ju platser jag hört namnen på, men aldrig besökt.

Därför älskar jag mitt jobb!

Nuförtiden är det sällan själva jobbet som ger mig lyckokänslan – att vara skådespelare och musiker blir till slut som vilket annat jobb som helst – men att få resa runt och se nya platser och möta nya människor, det är verkligen kul och spännande! Och utvecklande.

Att det finns ett ”Sverige” även i Finland har man ju hört talas om, men att verkligen få se och uppleva det, det är stort. Och det gör mig lycklig.Men visst drabbas jag av lyckokänslor även under själva arbetets utförande.

När allting flyter som det ska, eller inte ska men blir bra ändå, och publikens tårar eller gapskratt exploderar i salongen – det är oslagbart, såklart. Men jag har nog ofta trivts med mina jobb, oavsett vad jag har arbetat med.

Även som rörmokare hade jag stunder där jag kände att jag älskade det jag gjorde och jag njöt av att mina händer kunde åstadkomma så sköna böjar på kopparrören. Men det gick över. Jag blev till slut en surpitt som inte trivdes med det jag gjorde. Och det tog många år innan jag vågade säga upp mig och prova någonting nytt.

Men efter första uppsägningen har det gått lättare. Att försöka leva på konsten är inte så enkelt och ibland behöver man ett annat jobb för att ha råd att jobba med konst. Jag har bland annat varit tidningsbud, försäljare av VVS-material, barnskötare, bartender, butiksbiträde och konstmodell.Men jag har lärt mig en sak: Så fort ett jobb känns tråkigt säger jag upp mig och söker nåt annat.

Vi är ju ofta såna enorma trygghetsnarkomaner att vi tror att allt ska rasa om vi inte håller fast vid det jobb vi har och det blir lätt en sorts fälla. En fälla som håller oss fast och gör oss olyckliga och gör så att vi blir otrevliga för våra älskade och för dom människor vi möter i jobbet. Då är det dags att göra nånting annat.

Var inte rädd, det finns alltid ett annat jobb som väntar på dig, om du bara vågar säga upp dig. Lita på mig när jag säger: Det ordnar sig alltid, även om man inte vet hur. Det är precis som Geoffrey Rush’s rollfigur säger i filmen ”Shakespeare in love”: ”It´s a mystery”.

Bli inte en surpitt! Om du inte trivs med ditt jobb, så säg upp dig. Nu!