Två av världens minsta kossor betar i en hage några kilometer utanför Eskilstuna. Åska och Olivia ser på håll inte så mycket större ut än kompisen Vinni, Newfoundland-hunden som möter upp på infarten glatt skuttande.
Lästips:
Åska och Olivia är dexter-kor, en ras som inte blir större än runt en meter i mankhöjd.
Urd Johnsen och Mario Siegfried på Hörningsnäs föll för dexterns behändiga konstitution och trevliga utseende och för några år sedan flyttade Åska och Olivia, mor och dotter, in bland de andra djuren på gården. Numera delar minikossorna betesmark med elva alpackor och en fjällko.
Från Irland
Dextern kommer ursprungligen från sydvästra Irlands karga och kulliga landskap där den genom århundradena tjänstgjort som effektiv, ihärdig naturbetare och hållits som både mjölk- och köttproducent.
Fattigmans ko
Den har ibland kallats för ”poorman´s cow” eftersom den främst hörde hemma på de allra minsta gårdarna som inte hade annat än mycket magert bete att erbjuda.
– Köttet lär vara väldigt gott. Tydligen ska korna vara lite äldre för att smaken ska bli den rätta. Vi har hört att de som föder upp dem i stor skala har väldigt mycket restaurangbeställningar, säger Urd Johnsen.
Men på Hörningsnäs hålls de för sin egen skull.
– De är hobbykossor och parkarbetare. Betar och håller markerna öppna, precis som fjällkon.
Den sistnämnda går under smeknamnet Mamma Mu och är skyggare än de två mindre, men betydligt bastantare dexterkorna.
– När hon först kom hit var hon så blyg att hon mest höll sig undan i skogen. Vi fick gå ut med kraftfoder i en hink åt henne.
Gillar inte närkontakt
Olivia och Åska är inte blyga, de kommer fram och nosar lite försiktigt, men vänder sedan uppmärksamheten mot foderbordet där det just vankats en ny omgång hö.
Alpackorna iakttar oss storögt, men närkontakt är inte deras grej.
– Nej, de tycker inte om att bli klappade eller att man tar på dem överhuvudtaget. När vi klipper dem en gång om året för de ett väldigt liv, säger Mario Siegfried och berättar att de ”gjort prao” på en gård med ett stort antal alpackor för att få snits på ullklippningen.
– En australiensare var där och klippte. Australien lär ha de största besättningarna med alpackor.
Använder ullen
På Hörningsnäs är de dock inte fler än att alla alpackor har egna namn. Både Fiona, Coya, Castor och de övriga långbenta ulltottarna bidrar till tröjor, sockor och vantar, men i liten skala.
– Vi skickar ullen till ett spinneri och ger bort garnet till vänner och bekanta som stickar.