Anna Hedén med baggen Bäärtil. Kanske blir han pappa för första gången i april. Foto: Eva Nylund
Baggarna med de största hornen heter Fnatte och Tjatte. Deras far hette Knatte. Oklart dock om det är Fnatte eller Tjatte som poserar på bilden.
Owe, född den 29 oktober förra året, orkar Anna Hedén fortfarande lyfta upp i famnen.
Owe är bara ett halvår gammal men den tjocka ullen gör att han nästan ser lika stor ut som de nyklippta tackorna.

Anna föll pladask för svartnosfåren

Anna Hedén behöver bara visa sig – så kommer baggen Bäärtil och hans kompisar sättande och vill bli omklappade. För Walliska svartnosfår har inte bara rykte om sig att vara den leranimerade tv-stjärnan Fåret Shauns förebild. De är också kända för att vara ovanligt sociala och snälla – trots att de är bra mycket större än andra får och dessutom försedda med rejält tilltagna horn!

Själv föll Anna Hedén pladask för deras ovanliga utseende: svarta nosar, öron, knän, klövar och hasor. Och så hornen som ”lockar” sig nästan som korkskruvar.

– Jag blev kär direkt. Skulle jag ha får så skulle det vara svartnosar.

Och får skulle hon ha, för en av hennes fars sista önskningar innan han gick bort 2018 var att det åter igen skulle beta får i Petterssonstäppan intill Petterssons däckverkstad på gården Hälltorp vid Slagsta utanför Eskilstuna.

– Han hade får där när han var ung och tyckte att jag också borde satsa på det, säger Anna Hedén som numera driver både verkstaden och lantbruket på Hälltorp.

– Mest förälskad blev jag faktiskt i svartnosarnas ”knäskydd”. Jag tycker att de binder samman mina arbeten. För här i däckverkstaden måste man ha knäskydd när det ska skiftas däck i full fart….

Walliska svartnosfår kommer ursprungligen från kantonen Wallis i Schweiz där de genom århundradena klättrat upp och ned för alpbranterna och levererat både kött och ull.

Krulliga horn

I svenska fårhagar är de däremot en relativt ny syn. De första importerades till en gård i Värmland så sent som 2015.

– Det var därifrån jag köpte mina, säger Anna Hedén som dock fick vänta ett år innan fåren kunde hämtas hem.

Eftersom rasen var ny i Sverige var den enligt Jordbruksverkets regler belagd med sju års karantän innan fåren kunde säljas vidare som avelsdjur.

De krulliga hornen är ett kapitel för sig. Både tackor och baggar har horn, men det är enbart baggarnas som skruvar sig i spiraler.

– Det sägs att de växer till nästan en skruv per år. Med tiden får vi se om det stämmer.

300 svartnosar i Sverige

Tackornas horn är däremot raka. De kastrerade baggarnas också.

En annan egenhet är tackornas svarta rumpor.

– Man ser direkt på de nyfödda lammen om de är tjejer eller killar eftersom honorna har svart teckning på rumpan.

Totalt finns än så länge bara cirka 300 svartnosar i Sverige och eftersom de flesta på ett eller annat sätt är släkt med varandra tog det ett tag innan Anna Hedén fick koll på baggen Bäärtil.

– Jag behövde ha en bagge som inte var släkt med mina får för att vara säker på att få friska lamm.

Bäärtil förresten – ja, alla hennes 23 svartnosar har namn.

– Jag minns dem inte rakt av utan att först kolla upp numren i deras öron, men här finns både en Gunella, en Gunulla och en Henriexa.

Klippa tackorna

Och så de två senaste nytillskotten förstås; tvillingarna Owe och Lowa som föddes den 29 oktober i fjol och ser nästan lika stora ut som de vuxna fåren. Men de beror mest på på att tvillingarna fortfarande har all sin ull kvar – till skillnad från tackorna de bor tillsammans med.

– Jag började med att klippa de gravida tackorna. Dels av hygieniska skäl inför förlossningarna, dels för att det blir lättare för de nyfödda lammen att hitta spenarna om ullen inte är i vägen.

Öppen för förskolor

Även klövarna måste verkas med jämna mellanrum. De svenska underlagen sliter mindre på klövar än schweiziska berg – och nu kommer vi in på drömplanen Anna Hedén har för sina svartnosar:

På andra sidan Pettersonstäppans stängsel ligger nämligen en skogsbevuxen bergknalle som ägs av Eskilstuna kommun.

– Jag hoppas på att kunna dra igång en öppen gård-verksamhet riktad till förskolor. Hit skulle även riktigt små barnen kunna få möjlighet och bekanta sig med och klappa om svartnosfåren. Det är enkelt att ta sig hit eftersom vi ligger så nära Eskilstuna och rasen är väldigt kärvänligt inställd till besökare.

Slita klövarna mot berg

Haken hittills har varit att Eskilstuna kommun inte varit villig att upplåta bergsknallen trots att inga andra planer tycks finnas för området intill fårhagen.

– Min dröm vore att få köpa loss det och utöka Petterssonstäppan, säger Anna Hedén. För svartnosarna skulle det dessutom betyda att de fick lite berg att klättra i och slita klövarna mot.

Snart väntar en intensiv period: Vårlamningarna.

– Vi väntar på ett tiotal lamm. Kanske blir det ännu fler – om Bäärtil hade hunnit bli könsmogen i höstas!