Fäktning är en sport som passar för olika åldrar och förutsättningar. Teknik och taktik kan också förändras med ålder och erfarenhet. I Eskilstuna är ett par vuxengrupper igång och tränar, vid sidan av ungdomsverksamheten.
Lästips:
Eskilstuna fäktklubb Värjan har verksamhet för ungdomar, men brukar i början av terminerna erbjuda prova på-pass även för vuxna som är nyfikna på fäktning.
Sörmlandsbygden hälsade på när klubben höll öppet för vuxna deltagare i sin nya lokal i Fristadsskolans idrottshall.
– Vi är precis inflyttade i de här nya lokalerna och har knappt hunnit starta för nya intresserade, säger Patrik Norman, som är tränare i klubben.
Men förra året fick man igång en ny vuxengrupp, och förhoppningen är att kunna fortsätta även den här terminen.
– Det är roligt. Då kunde vi köra ett litet kursupplägg med de nya, berättar han.
En av de nya som började då är Sol-Britt Lonne Rahm, som vill fortsätta träna även den här terminen.
– Jag är skadad i flera kroppsdelar, så det som jag har tränat tidigare har jag svårt att göra nu. Men det här fungerar bra, säger hon.
Hon gillar också fäktningen för att det innebär mångsidig träning.
– Man tränar både koordination, koncentration och balans, säger hon.
När det kommer nya deltagare till träningarna brukar de få lära sig hur man står och går och rör sig, och hur man hanterar värjan.
– Men första gången är det viktigast att man får testa på att fäkta och få en känsla för det. Då är det inte så noga med all teknik, tycker Patrik.
Sedan kan man gå in i detaljerna och bygga upp tekniken gradvis.
Sol-Britt tyckte att koordinationen var svår i början, och att värjan var tung, innan hon vande sig.
– Jag tycker också det är svårt att se genom masken när man inte är van, säger hon.
Patrik bekräftar att många tycker det är svårt med utrustningen i början.
Just nu pågår många satsningar inom idrottsrörelsen på att locka äldre att röra på sig.
Fäktning är en sport som passar för alla åldrar.
– Det är en av fördelarna, att man kan hålla på långt uppe i åldern, säger Patrik.
Många av de stora inom sporten i Sverige har hunnit bli äldre.
– De som var riktigt bra på 70- och 80-talen, när det gick bra för Sverige i värja internationellt, är fortfarande bra, men de är ju lite äldre nu, säger Patrik.
I Eskilstunas fäktklubb Värjan har man en grupp unga från tio år och uppåt som är aktiva, och där vissa också tävlar.
Därutöver är det flera lite äldre som håller på.
Förutom vuxengruppen som kom igång förra året finns en grupp motionärer som håller igång och tränar och som är lite äldre.
– Några av dem åker ut på tävlingar ibland också, säger Patrik.
Ofta skiljer sig tekniken och taktiken lite åt mellan yngre fäktare och lite äldre.
– Det beror också på vilket kynne du har. Vissa vill ju vara fysiska och lägga så lite tid som möjligt på att tänka. Och det går ju att bygga upp en sådan teknik, som bygger på att du är snabbare och starkare än andra, säger han.
Men som äldre är det svårare att förlita sig på fysiken.
– Har man börjat som ung och fortsätter upp i åren brukar man få förändra hur man fäktar. Man märker att man inte är lika snabb, men då har man i stället mer erfarenhet och taktiskt tänkande. När man hållit på länge blir man också bättre på att läsa av motståndaren, förklarar han.