I helgen är det dags att räkna vinterfåglarna inpå knuten. – Jag tror det kommer att vara en hel del gråsiskor i år, säger fågelmatare Bertil Karlsson i Nyköping.
– Vissa år finns de i stor mängd och jag tror det är ett sånt år.
Han har varit miljöstrateg i Gnesta i många år och troligtvis bidragit till att den kommunen tidvis har haft länets flitigaste fågelräknare. Hans naturtips är vida kända och varje år har han peppat Gnestaborna att räkna fåglarna som besöker matarna.
– Det är väldigt trevligt och forskarna får en bra bild över vilka fåglar som tillbringar vintern i Sverige.
De senaste åren har runt 20 000 rapporter kommit in från enskilda personer, föreningar och skolklasser.
– Jag har fått ändra min fågelmatning i år, för jag tittade ut en dag och såg en råtta som åt på marken nedanför. Det vill jag inte ha, det är inte trevligt.
Nu har Bertil gjort en fånga-fröna-lösning med en balja under mataren.
– Förut matade jag en del på marken, vissa fåglar föredrar det, men det är det slut med nu. Det finns en myt om att fåglarna dör om man inte fortsätter mata när man har börjat, men det är inte sant. De flyger till nästa ställe.
Han berättar att forskare undersökt hur fåglarna betedde sig vid mataren genom att sätta färg på vissa.
– Även om man tror att man har samma talgoxar på besök varje dag så stämmer inte det. De flyger runt och äter på olika ställen.
Bertil tänker inte bulla upp med något extra under helgen när det är dags att räkna fåglarna.
– Nej, jag matar med äpplen och solrosfrön, ibland ger jag jordnötter.
Nu är det kallt och har varit det ett tag, då brukar det vara fler fåglar som besöker fågelborden. Hos Bertil är det just nu en koltrast och flera domherrar som kalasar på maten.
– Jag skulle tro att jag kommer att få ihop 30 fåglar av de vanligaste sorterna, koltrast, talgoxe, blåmes, domherre och kanske gråsiskor.
Men det är inte alltid så enkelt att känna igen alla fåglar. Gråsparv och pilfink är till exempel små och bruna, Koltrast och stare är också ganska lika.
– Den som laddat ner appen ”Vinterfåglar inpå knuten” kan få hjälp att känna igen dem. Där finns det bilder. Annars får man titta i fågelboken.
Förra året var talgoxen den vanligaste arten på fågelmatningarna, tätt följd av blåmesen och sedan pilfinken. Gemensamt för de tre arterna är att de är tåliga och något av generalister när det gäller maten.
– Jag tycker om alla fåglar, men koltrasten är en favorit. De är lite speciella. Det går nästan att känna igen olika individer.