Går vi inte alla med en klump i magen just nu? Så där lite till mans. Men vi låtsas inte om det. Vi fortsätter att upprätthålla den glada fasaden samtidigt som allt pekar åt fel håll. Krig, klimat och fortsatta bakslag för fred och demokrati runt om i världen.
Det brukar ju heta att vissa människor har ett destruktivt beteende, de super, skär sig eller gör andra saker de inte mår bra av. Men frågan är om inte hela mänskligheten är destruktiv?
För det är underligt med oss människor. Vi får gång på gång veta att vi är på väg mot vår egen undergång. Ta vår klimatpåverkan till exempel. Ända sen 70-talet har forskare och även oljebolagen vetat att förbränning av till exempel olja i för stora mängder kan göra att vi rubbar klimatet och i förlängningen hela det ekologiska systemet på jorden. Ändå har vi tutat och kört på med gasen i botten och fortsätter så även nu, trots alla varningar som kommer. För den utveckling som gör det så bekvämt för oss som möjligt den är svår att motstå. Som det där med paddan och barnen. Att låta en skärm vara barnvakt är ju väldigt bekvämt. Eller den behagliga tystnaden som breder ut sig i ett hem när alla, såväl vuxna som barn och till och med farmor, ligger och scrollar på sina mobiler, visserligen fysiskt bredvid varandra men “miles apart inside” (för att citera en välkänd rockballad). Men vad tror ni kommer att hända nu när det kommer rapporter om att allt det här skärmandet (och annan bekvämlighetsteknik) faktiskt bidrar till att vi blir dummare.
Det är inte längre enbart fysiskt vi märker av så kallade välfärdssjukdomar, även dumhet är en välfärdssjukdom sa en professor i teoretisk fysik i tv för ett tag sedan. Och han tror också att utvecklingen kommer att göra oss ännu dummare. Kommer vi att reagera och agera på den faktan? Korkade, feta, lata och liggandes för att enbart bli serverade exakt det vi vill ha för stunden. Är det det som är mänsklighetens mål just nu? Är det vårt syfte? Vi som alltid har letat efter meningen med livet, har vi slutat leta nu? Vad är egentligen sämre med att ha hittat meningen längst ner i en flaska alkohol än att ha hittat den i en skärm liggandes i soffan och blir underhållen till döds?
Ja, jag vet, jag överdriver, det förstår jag också. Fast samtidigt kanske inte. Om det finns någon som ser oss utifrån, vad ser hen då? Skulle den varelsen bli lockad eller avskräckt av hur vi har det här på jorden? Se på hur vi behandlar varandra, oss själva och jordens natur som också är förutsättningen för att vi andas och får mat.
Samtidigt som vi ligger där i soffan och förtrollas av klipp på människor som lagar mat eller ramlar i skidbacken (något jag får upp frekvent nu sen vi nyligen varit till fjälls) så håller världen runt omkring oss på att bli en galen plats och när vi en dag tittar upp från skärmen kanske det är försent och världen är omgjord och kanske inte alls speciellt bekväm.