Det är hundar lite överallt på Nybergs hunddagis och hundpensionat i Österåker utanför Vingåker. Maria och Patrik Nyberg har sju egna hundar och tar emot andras hundar på dagis, under längre tid på pensionat och hundar som ska omplaceras. – Vi har alltid älskat hundar, säger Maria Nyberg.
Hon, Patrik och sonen Ludde sitter vid köksbordet. Därinne ligger också fyra hundar och en katt.
– Vi älskar alla sorters hundar. När vi träffades 2015 var vi i 40-årsåldern och ville göra något fint. Det var en möjlighet för oss att göra något nytt tillsammans, säger Maria.
Hon jobbade som terapeut och Patrik jobbade som drog- och alkoholterapeut när de bestämde sig för att köpa gård i Österåker och starta hunddagis.
– Det gäller att passa på. Vi visste inte om det skulle fungera.Jag jobbade på Österåkers skola några veckor, men det gick bra så jag slutade, säger Patrik.
De är godkända för ta hand om 30 hundar. På gården finns manskapsbodar och inhängnade hundgårdar. De har två stora rasthagar på 1000 kvadrat där hundar kan umgås tillsammans. Nedanför gården ligger sjön Öljaren och runt omkring är det skog.
– Vi går ett par mil varje dag. Men man kan inte gå en hund trött, man måste jobba med dem. Då blir de lugna och glada, säger Patrik.
Omplaceringar kräver arbete
Maria berättar om olika hundar de träffat på.
– Att vara med hundarna som är här på dagis eller pensionat är vilsamt. De har det bra i sina familjer och är glada och trevliga.
Men omplaceringshundar kräver mer arbete. Hon pekar på en gul hund och säger att Max var skräckslagen när han kom hit.
– Han hade bott i ett hägn i Västerbotten och var helt avstängd när han kom hit. Han gjorde ingenting, tog ingen kontakt. Men vår 4-åriga dotter Anna var den som till slut fick kontakt. Nu är de oskiljaktiga och ska börja tävla tillsammans.
Illa behandlade
Omplaceringshundarna, oavsett om de kommer från Sverige eller Rumänien, har i regel levt under svåra omständigheter.
– Ofta är det män som behandlat djuren illa, så i början är det enbart Maria som sköter omplaceringarna, säger Patrik.
Efter sju år med omplaceringer har de många historier om hundar att berätta.
– Det första staffen vi fick hit kom från kriminell miljö i Stockholm. Hunden var full av anabola och tränad för kamp, säger Maria.
De försökte gå lugna promenader i skogen.
– Hunden attackerade varenda trädgren, hängde sig fast och bet. Han blev bara stressad. Vi var tvungna att tänka om och komma på vad han gillade.
Så småningom märkte de att han älskade att bada i sjön.
– Det tog sin tid, men nu har han ett perfekt hem hos en tjej och han har en hundkompis. De har verkligen hittat varandra. Det känns bra i hjärtat. Det gör ont att lämna dem ifrån sig, men när det går bra är det ren och skär lycka, säger Maria.
Coachar hundägare
Hon håller också kurser och coachar hundägare, hjälper dem att komma tillrätta med problem.
– Det kan handla om allt möjligt. Om inte hundarna får sina grundläggande behov tillfredsställda blir det problem. En del hundägare har dåligt självförtroende och är rädda att göra fel. De har problem med vad andra människor ska tycka. En del behöver lära sig förstå hundarna. Det gäller att ge kunskap och redskap.
Hon säger att ibland är det helt enkelt fel matchning, hund och ägare.
– Jag har nytta av min terapiutbildning när jag försöker förstå personerna. Livet händer och vänder och en del låg toleranströskel.
– Ibland kan det vara så enkelt att någon köper en hund som fäller mycket, men vill inte ha hundhår på soffan. Eller någon har köpt en energisk terrier som vill springa, men personen ifråga vill gå korta promenader.
Nyligen fick de sju hundar från Rumänien. De är kontrollerade, vaccinerade och har fått alla sprutor.Den magraste är en vinthund som numera heter Harry Potter.
– Jag det är plågsamt att se hur mager han är. Han har tre täcken och äter sex gånger om dagen. Men det finns inte rarare hund. Han vill verkligen gosa och bli älskad, säger Maria.
Ångrar inte
Det har gått sju år sedan de flyttade till Österåker och startade sin verksamhet. Maria säger att hon aldrig ångrat det beslutet.
– Absolut inte, det är roligt att jobba med hundar, men det är också kul att coacha och jobba med människor.