Jag anar en konspiration. En konspiration mot oss sörmlänningar. Någonstans sitter det en grupp med forskare inom ämnen som psykologi, teknik och sociologi och iakttar våran frustration. Kanske är det de som tittar på oss genom kameraövervakningen på Mälartågen?
Jag har nu pendlat ett tag till Göteborg, allt som oftast åker jag till Stockholm för att jobba och förra veckan var jag i Berlin. När jag kliver på tåget i Nyköping för att åka till Stockholm så har jag börjat utesluta att kunna göra något annat än att lyssna på musik, en podd eller titta på en film som jag har nedladdat i mobilen. Åker jag till Göteborg är det ingen idé att göra något som kräver uppkoppling förrän tåget har passerat Vingåker och kommer in i grannlänet.
Så döm om min förvåning när jag hela vägen från Berlin kunde streama såväl film, poddar och läsa de tidningar jag har i mobilen genom hela Tyskland, Danmark, Skåne, Småland och Östergötland.
Helt bekymmersfritt. Ja, det vill säga bekymmersfritt tills att tåget lämnat stationen i Norrköping och vi kom in i Kolmårdsskogarna. Då blev det nattsvart i uppkopplingen igen. Inte ens ett telefonsamtal var möjligt att genomföra.
Jag vet ingen jag har pratat med som åker sträckan Nyköping – Stockholm som har sagt att internetuppkopplingen fungerar bra, de flesta suckar bara frustrerade när frågan kommer på tal.Så som det varit för pendlare de senaste åren så kanske man bara ska uppskatta att det kommer ett tåg överhuvudtaget som tar en dit man tänkt åka. Men jag kan inte låta bli att tänka på de fina orden för några år sedan då Mälartågen skulle göra entré och vi skulle bli ett riktigt pendlarlän.
Nu skulle det vara möjligt att arbeta på tågen. Det kändes så bra att den dåliga komforten på tåget och de stinkande toaletterna kunde man köpa i utbyte mot fler avgångar och en bra uppkoppling. Men det är här konspirationstankarna kommer in.
För det är ju inte enbart uppkopplingen på själva tågen som är dålig utan även ens egna mobilnät. Oavsett vilket företag jag haft abonnemang hos så är det tvärkört att använda det på ett tåg genom länet. Men bevisligen funkar det bra i grannlänen och i andra länder. Kanske är vi utsatta för ett godhjärtat experiment?
Det finns ju de som menar att mobilmasterna inte är bra för människan så det kanske är vi sörmlänningar som ska bevaras i den stora utbyggnaden av modern infrastruktur, några måste ju ha intakta hjärnor kvar här i världen. Eller är det ett socialt experiment vi är utsatt för? Vad händer om man ständigt utsätts för den frustration det innebär att inte kunna nyttja de verktyg vi blivit så beroende av?
Om det är en påtvingad kontemplation vi är utsatta för så skulle jag kunna ta det om komforten på tågen var bättre och om toaletterna inte allt som oftast gav ifrån sig puffar av äcklig lukt. Men kan någon bara ta bladet från munnen och berätta vad det är som pågår?