Jag läser i en tidning om en vindkraftpark som ska byggas ute till havs, eller snarare som ett företag vill bygga, för inget är ännu klart. Den vackra fria horisonten över havet ska brytas av vindsnurror höga som Eiffeltornet. Jag förstår att det smärtar.
En utsikt över havet är något av det vackraste som finns tycker många. De som bor på ön vill inte ha snurrorna där trots att de ska kunna ge el till en miljon hushåll. Det är lätt att förstå dem. Så i slutet av artikeln så dyker en annan ö-bo upp som får mig att tänka till. Hennes hus ligger också mot havet men inte mot den fria horisonten. Istället ser hon in mot land och husen på fastlandet.
De senaste åren har hennes utsikt ändrats. Ett högt torn har sakta tagit plats i hennes horisont. Det ska bli landets högsta byggnad. “Ingen frågade mig om det innan de började bygga”, konstaterar kvinnan i tidningen.Vi står inför ett samhälle där nya typer av byggnationer håller på att ta plats.
Jag tänker bland annat på de stora solcellsparker som tagit plats på flera håll i Sörmland och då särskilt den allra största utanför Stigtomta. Hemskt tycker vissa, hur kan man göra så här med en fin åkermark? Och visst behöver vi åkermark, vi måste handla mer svenskt så att vi har en egen försörjning av mat kan man tycka, men tänk på det i butikshyllan framförallt.
Jag tänker att den där solcells-marken går lätt att ställa tillbaka till åkermark. Dessutom var planen att det skulle beta får mellan solcellsplattorna för att marken skulle ha fler användningsområden (än har jag dock inte sett några). Det till skillnad från alla hårda asfalterade ytor där vi under decenniers tid byggt stora köplador, bilförsäljningskkluster och industriområden. Där har vi påverkat jorden på ett grundläggande sätt, det blir inte lätt att ta tillbaka den åker- eller skogsmarken.
Människan är ett vanedjur. Under mer än hundra års tid har vi lärt oss att nya byggnader betyder utveckling och ett hopp om framtiden, för att inte tala om de alltid heliga arbetstillfällena. Framtiden har symboliserats av nya ställen att kunna göra av med sina pengar på och sällan har jag hört någon klaga på att åkermarken blev förstörd när de byggde ytterligare ett ställe att köpa nya bilar eller billiga saker av plats i. Eller för all del att ett högt hus tar plats vid ens horisont.
Jo det är klart det har förekommit, det förekommer alltid några protester när byggnationsplaner presenteras men inte i samma höga brösttoner som när det gäller de symboler som nu byggs som ett bevis på att den livsstil vi hittills haft inte riktigt håller.Kanske har alla teknikskiften mötts av skepticism men det blir så tydligt nu när vi lever mitt i det, hur världen delas upp i för eller emot.
Här skulle jag också kunna skriva om till exempel elbilar och rubrikerna runt dem när något går fel. En elbil börjar brinna och det blir stora rubriker, en bil med förbränningsmotor börjar brinna och det blir en notis.