Inget i naturen är konstant. Ekosystem är ständigt föränderliga. Ända sedan liv uppstod på jorden har arter kommit och gått. Istid, landhöjning och vulkanutbrott har antingen gynnat eller utrotat varelser vars existens vi idag knappt kan föreställa oss. Och varje gång en ny art gjort entré har hela det lokala ekosystemet påverkats för att efter ett tag antingen upphöra eller uppnå ny balans med förändrat habitat.
Och nu är det dags igen. En ny invasiv art utmanar den sörmländska landsbygden. Nej, jag syftar inte på dovhjortar eller kajor, de är i jämförelse harmlösa. Inte heller mördarsniglar, jätteloka eller parkslide ter sig lika problematiska. Jag talar förstås om miljardärerna.
Likt dovhjorten tränger tillbaka älgen i skogen ersätter nya, snabba pengar de adliga anorna på sörmländska gods och storgårdar. Från tidigare solitära techmiljardärer som inte åstadkom större påverkan på det lokala ekosystemet invaderas nu den sörmländska landsbygden av människor med Väldigt Mycket Pengar.
Det går inte att köra många meter på grusvägen utan att bli tvunget att gira ner i diket med traktorn för att inte krocka med en Ferrari eller Lamborghini. Förvandling av de vackraste vikarna till privata badplatser och nyplanterade ekalléer flankerade av konstfulla gyllne grindar med kodlås är andra säkra tecken på den nya artens närvaro. På bara några år har antalet miljardärer fördubblats och Sverige har flest miljardärer per capita av alla länder i hela världen, dubbelt så många som USA. En inte obetydlig andel av dessa väljer att häcka i Sörmland i perioder under sommar och jaktsäsong.
Börjar jag låta avundsjuk och missunnsam? Jajjemän. Det kan du hoppa upp och sätta dig på att jag är. Alltså, miljardärer är väl också människor och de måste ju få ha sina seder och vanor. Men måste de vara just här? Jag menar, de försöker ju inte ens anpassa sig eller lära sig dialekten.
Jag skulle vilja se ett integrationsprojekt i regionens regi. Ett program, för den som ledsnat på att bygga privat flygplats vid nordpolen eller glida runt i lyxjakt, där pengar kan investeras i lokala arbetstillfällen, byaskolor och demokratisatsningar i utsatta områden (Sverige toppar ju inte bara listan över antalet miljardärer, vi ligger också högst i Europa när det gäller dödligt skjutvåld – en annan sida av precis samma samhällsutvecklingsmynt). Investeringar helt utan monetär avkastning men med hunrda procent meningsfullhet som outcome. Just som forna tiders stormän lät bygga klockstaplar och torn på sockenkyrkorna för att komma till himlen skulle dagens miljardärer ges möjlighet till själsfrid och lokalbefolknings tillgivenhet. Jag lovar att vara oändligt tacksam och uppsluppet vifta med torparmössan om jag bara får en liten peng till simskoleundervisning, säkrare cykelvägar och sanering av PFAS i vattendragen.
Annars skulle man ju kunna införa ett nytt innovativt system där de som tjänar mest pengar avsätter en del av sin vinst till samhället att fördela på skola, omsorg och utveckling. Vi skulle typ kunna kalla det skatt.
Hå, hå, jaja. Jag är nog bara lite trött och grinig idag. Och sur för att jag inte har råd med minsta lilla Jagga. Egentligen är jag optimist. De flesta ekosystem uppnår balans efter ett tag. Åtminstone om de nya arterna bidrar med tydliga nyttor till kretsloppet.