Vatten. Vatten, bara vanligt vatten. Visan med text av Lennart Hellsing har över 60 år på nacken. Den signalerar på nåt vis hur självklart vatten har varit för oss svenskar. Vatten är bara något som finns, som vi dräller med, spolar bort i massor.
Under april, maj och juni kom det knappt något regn alls i mina trakter. I kombination med efterhängsen nattkyla var det en trög inledning på växtsäsongen. Trädgårdsväxterna stampade, gräset i betesmarkerna började inte växa och när värmen kom torkade de glesa stråna i stället. Rekordtorkan 2018 nämndes allt oftare.
Vis av skadan har jag numera gott om vattentunnor för att samla regnvatten till odlingarna, till och med en pump för att transportera upp vatten till extratunnor i trädgården. Men de tomma tunnorna ekade elakt när regnen aldrig kom.
Om någon såg mig när de första dropparna äntligen föll, så småningom i väldigt strida strömmar, så trodde de väl att jag fått tokspel. Dyngsur, med vild frenesi slet jag fram diverse kar, baljor, hinkar; öste och slangade; allt för att ta reda på så många droppar som möjligt. Det kom 15 mm. Sen fick vi vänta länge på nästa regnväder. Då var varenda droppe använd sedan länge.
Vi har hört resultatet av torkan. Dålig spannmålsskörd. Första höskörden katastrofal. Nu när det regnat lite kan förhoppningsvis hövallarna ge en hygglig andraskörd, men trots att vi fått 15 mm de senaste dagarna är det väldigt torrt i markerna. SMHI varnar fortfarande för låga vattennivåer både i vattendrag och grundvatten.
Möjligtvis skulle spanjorer och italienare inte förstå min vattenpanik med deras version av torka. Hela floder torkar ut, bönderna har helt enkelt låtit bli att så i stora områden och betesmarkerna går helt i brunt. Men icke desto mindre.
På Tv-nyheterna såg jag en av lantbruksrörelsens företrädare i Västra Götaland mäta hur långt vattnet trängt ner i spannmålsåkern. Det var inte långt. Hon hade ändå förberett sig, genom att inte plöja före sådd. Då håller marken mer väta.
På Öland börjar fler och fler bönder plugga igen sina diken för att behålla vattnet, i stället för att så snabbt som möjligt leda ut det i havet. Att använda träd och buskar som skydd runt andra grödor är en annan variant.
Och så spolandet. Tänk så mycket vatten vi skickar iväg i våra avloppsledningar med adress: havet.” If it´s yellow let it mellow, if it´s brown flush it down” stod det på toaletterna på vandrarhemmet I Costa Rica. Alltså spola bara efter brunt. Den som har möjlighet kan ju helt enkelt kissa ute – och kanske tillverka guldvatten i stället för avloppsvatten.
Jag vet: som piss i Mississippi, men nånstans måste förändringen av vår besinningslösa konsumtion av allting börja.
Besök valfri turistpärla och se de enorma sommarhusen, den ena poolen flådigare än den andra. För att inte tala om båtarna i mångmiljonklassen som trängs i hamnarna. Här finns de som varken verkat märka av någon ekonomisk kris eller klimatkris. Skulle det vara så farligt med en liten Robin Hoodskatt?