Jul och påsk kvittar mig lika. Midsommar har jag mycket litet behov av att fira och nyårsafton gör mig mest nervös. Men jag har en egen högtid som jag troget firar varje år, traditionerna har utvecklats något under åren men grunden är den samma.
Jag firar att syrenerna har slagit ut och att det faktiskt blivit sommar ännu ett år. Den infaller valfri vardag i slutet av maj eller början av juni när syrenerna blommar som mest. Att det är en vardag är viktig – man känner sig nämligen extra fri om man tar ledigt mitt i veckan när alla andra jobbar.
Jag börjar med att ställa in allt jag eventuellt planerat med hänvisning till att jag har ett akut ärende på gården, därefter lägger jag in autosvar i mail och telefon och sedan är jag redo.
Syrenafton firas med middag på sparris och ramslök, till efterrätt rabarber. Därefter ett högtidligt varv runt i trädgården för att stämma av hur långt alla blommor hunnit. På Syrendagen vaknar jag tidigt, tar med mig kaffet ut och lyssnar på fågelkvittret och ibland hörs göken. Resten av dagen gör jag så lite som möjligt och kvällen gör jag absolut ingenting, utom att sitta alldeles stilla i syrenbersån. Annandag syren bryter jag några syrenkvistar och sätter på köksbordet och därefter återtar vardagen sitt grepp.
Från början gillade jag mest tanken på att ta en paus och när vårens arbete är som mest intensivt, inspirerad av skomakarens semester mellan hägg och syren. Men med åren har en högtidlig förundran över hur vackert allt är och naturens förmåga att skapa liv tagit över.
Det är pågår ett brutalt krig i vår närhet. Det påminner om att det är en ynnest att kunna stilla en hel dag, mätt i magen utan rädsla för luftangrepp eller missiler. I flera europeiska länder råder akut vattenbrist, prognosen talar för ännu en mycket varm sommar med torka och bränder som följd.
Och när jag ändå är i gång och oroar mig måste jag också tänka på att jag inte sett några igelkottar på min gård på väldigt länge, att älgkalvarna bara blir mindre och klenare för varje år och att insekterna och fjärilarna som blir allt färre.
Är det inte då helt rimligt fira den friska, kraftiga grönskan och bara för en dag eller två stänga av nyhetsflödet och låta bli att oroa sig över att det snart blir lika varmt och torrt även här? Det blir en tuff sommar med värme, risk för torka och skogsbränder.
Men just i dag tänker jag sitta här i min berså och bara lyssna på fåglarna, muttra lite över myggen och lukta på syrenblommorna.
